Tandkräm i någon form har använts i tusentals år. De gamla egyptierna använde tuggkäppar för att applicera en dentalkräm bestående av aska från oxtövar, krossade äggskal, myrra, pimpsten och vatten. I England på 1700-talet putsade man tänderna med ett slipande pulver innehållande borax.
Modern tandkräm är betydligt mer avancerad och noggrant finjusterad för att rengöra tänderna så effektivt som möjligt utan att orsaka skada. Varje ingrediens fyller en viktig funktion – här går vi igenom de vanligaste föreningarna och vad de bidrar med.
Fluorid är troligen den mest kända ingrediensen i tandkräm. Det remineraliserar, alltså härdar, tandemaljen och skyddar mot karies. Av alla tandkrämsingredienser har fluorid den viktigaste rollen – det är huvudorsaken till att kariesskador har minskat dramatiskt i det moderna samhället. Vilken typ av fluorid som används har varierat över tid beroende på vilket slipsmedel som ingår. Numera är natriumfluorid vanligast, tack vare sin goda kompatibilitet med hydrerad kiseldioxid.
Hydrerad kiseldioxid är ett transparent slipsmedel som används i moderna geltandkrämer samt i randiga och opaka varianter. Slipsmedlet skurar bort bakteriebeläggningar från tänderna, tar bort matfläckar och polerar samtidigt tandytan.
Ett ytaktivt ämne är ett rengöringsmedel som används i tandkräm, vanligtvis i form av natriumlaurylsulfat eller ammoniumlaurylsulfat. Eftersom dessa föreningar kan irritera munnslemhinnan tillsätts ibland allantoin för att lindra irritationen. Ytaktiva ämnen hjälper fluoridet i remineraliseringsprocessen. De rengör tänderna genom att bilda ett skum som sköljer bort matrester och genom att tränga in i och lösa upp plack. Dessutom har ytaktiva ämnen kraftfulla antibakteriella egenskaper.
Natriumbikarbonat, ofta kallat bikarbonat, tillsätts tandkräm för dess känsla och smak. I kombination med syror frigör föreningen koldioxidgas som förstärker det skum som redan finns. Ämnet har även mildt slipande egenskaper och kan hämma de bakterier som trivs i munnen sura miljö.
Moderna tandkrämer med vitande effekt innehåller natriumperkarbonat, som verkar som ett vitningsmedel. Föreningen sönderdelas till väteperoxid och natriumkarbonat (tvättsoda), vilket bleker tänderna och dödar bakterier.
Triclosan är ett svampdödande och antibakteriellt ämne som tillsätts tandkräm. Det dödar de mikroorganismer som bildar plack på tänderna. Användningen av triclosan har dock blivit alltmer begränsad i många länder på grund av pågående diskussioner om säkerhet och miljöpåverkan.
Natriumsackarin är ett sötningsmedel som gör tandkrämen behagligt söt. Eftersom dess sötma är 500 gånger starkare än sockrets krävs endast mycket små mängder. Utöver detta sötningsmedel tillsätts ofta koncentrerade eteriska mintoljor för att ge tandkrämen en fräsch smak.
Titandioxid är ett vitt pulver som ger vita tandkrämer deras färg. När föreningen blandas med olja eller vatten uppstår en mycket vit, opak pasta. Ämnet är numera förbjudet som livsmedelstillsats (E171) inom EU, men används fortfarande i tandkräm, om än omdiskuterat.
Varje förening i tandkräm har ett tydligt syfte – från fluoridets karieskydd till slipsmedlens rengöring och aromämnena som ger fräschören. Med denna kunskap blir det lättare att välja en tandkräm som passar just dina behov, oavsett om du söker extra skydd mot karies, vitare tänder eller en skonsam formel för känsligt tandkött.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online