1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Varför har amalgam samma värmeutvidgningskoefficient som en tand – och vad betyder det för din tandvård?

Tandamalgam är en blandning av metaller – främst kvicksilver, silver, tenn och koppar – som länge använts för att laga hål orsakade av karies. En av de viktigaste egenskaperna som gjort materialet så användbart inom tandvården är dess värmeutvidgningskoefficient, som ligger förvånansvärt nära den naturliga tandens. Det innebär att en amalgamfyllning expanderar och drar ihop sig i ungefär samma takt som tanden när vi äter eller dricker något varmt eller kallt, vilket minskar risken för att fyllningen lossnar eller faller ut.

Vad är värmeutvidgningskoefficient?

En materials värmeutvidgningskoefficient beskriver hur mycket det utvidgar sig eller krymper när temperaturen förändras. Den anges vanligtvis i mikrometer per meter per grad Celsius (µm/m/°C). Ju stabilare värdet är, desto mindre rör sig materialet vid upprepade temperaturväxlingar – något som tänder och fyllningar utsätts för dagligen.

Amalgamets siffror jämfört med tanden

Dental amalgam har en värmeutvidgningskoefficient på cirka 24 µm/m/°C, medan tandvävnad – emalj och dentin – ligger på mellan 11 och 13 µm/m/°C. Skillnaden är alltså inte noll, men den är tillräckligt liten för att vara kliniskt hanterbar, särskilt jämfört med många andra fyllnadsmaterial. Genom att välja ett material vars expansionsbeteende ligger nära tandens kan tandläkaren säkerställa att fyllningen inte rör sig avsevärt mer än själva tanden vid temperaturväxlingar.

Varför spelar detta roll i praktiken?

Varje gång vi dricker varmt kaffe eller äter kall glass utsätts både tanden och fyllningen för en så kallad termisk cykel – materialen utvidgas och drar ihop sig om och om igen, tusentals gånger under en fyllnings livstid. Om fyllnadsmaterialets utvidgning avviker för mycket från tandens kan flera problem uppstå:

  • Mikroläckage: bakterier och vätskor kan tränga in mellan fyllningen och tanden, vilket ökar risken för ny karies och tandkänslighet.
  • Sprickbildning: mekanisk påfrestning i gränsytan mellan materialen kan med tiden skada både fyllningen och den omgivande tandsubstansen.
  • Förskjutning eller lösgöring: fyllningen kan flytta på sig, bli instabil eller i värsta fall falla helt ur kaviteten.

Sammanfattning

Att amalgamets värmeutvidgning ligger nära tandens bidrar till en stark och beständig förening mellan fyllning och tand. Det förlänger fyllningens livslängd, minskar risken för komplikationer och gör att patienten slipper onödiga, upprepade tandvårdsbehandlingar. Även om moderna material som komposit idag dominerar, hjälper just denna egenskap – tillsammans med hög hållbarhet och låga kostnader – till att förklara varför amalgam under mer än 150 år fungerade som standardfyllnadsmaterial inom tandvården.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online