Vad består tungan av?

Tungan är ett kraftfullt och rörligt muskelorgan som spelar en avgörande roll för vår förmåga att smaka, tugga, svälja och tala. Men vad består den egentligen av? Här går vi igenom tungans viktigaste byggstenar – från muskler och slemhinna till smaklökar, blodkärl och nerver.

Skelettmuskler

Skelettmusklerna bildar huvuddelen av tungan. Dessa tvärstrimmiga muskler gör det möjligt för tungan att röra sig i alla riktningar – något som krävs både när vi äter och när vi pratar.

Slemhinna

Tungans yta täcks av en slemhinna som ligger ovanpå skelettmusklerna. Den är rosa, fuktig och full av små utskott, så kallade papiller.

Papiller

Papillerna är små utskott på tungans yta som delvis innehåller smaklökar. Det finns fyra olika typer:

• Filiforma papiller – de mest talrika, ger tungan dess sträva yta men saknar smaklökar.
• Fungiforma papiller – svampformade utskott som främst sitter på tungspetsen och tungans sidor.
• Circumvallata papiller – stora vallpapiller som ligger längst bak i en V-formad rad.
• Foliata papiller – bladliknande utskott längs tungans bakre sidokanter.

Tungbandet

Tungbandet (lingual frenulum) förbinder tungan med munens golv. Tack vare sin placering hindras tungan från att svänga för långt framåt i munhålan.

Blodkärl och nerver

Tungan har en mycket rik blodförsörjning via tungartärerna (arteriae linguales). Rörelserna styrs av hypoglossusnerven (CN XII). Smakimpulser från den främre två tredjedelarna av tungan leds vidare via ansiktsnervens gren, chorda tympani, medan smakintryck från den bakre tredjedelen överförs genom glossopharyngeusnerven (CN IX).

Smaklökar

Smaklökarna är kluster av specialiserade smakceller som finns i papillerna. De omvandlar kemiska stimuli – alltså de molekyler som mat och dryck innehåller – till smakupplevelser, som sedan förs vidare till centrala nervsystemet genom hjärnnervarna. På så sätt kan hjärnan tolka signalerna som sött, surt, salt, beskt eller umami.