Carabellis tuberkel, på engelska kallad cusp of Carabelli, är en liten extra knöl eller kupol som kan förekomma på tuggytans palatinala (mot gommen vända) sida av överkäkens molarer. Den räknas som en normal anatomisk variation snarare än ett fel, och upptäcktes och beskrevs först av den ungersk-österrikiske tandläkaren Georg Carabelli på 1800-talet.
Tuberkeln återfinns allra oftast på överkäkens första molar, där den bildar en utbuktning på den mesiopalatinala kuspen – alltså den framför belägna kuspen mot gommen. Hos vissa individer kan den dock även synas på andra respektive tredje molaren i överkäken, även om detta är betydligt mer ovanligt.
Förekomsten varierar mellan olika befolkningar. Tuberkeln är relativt vanlig hos personer med europeiskt ursprung, medan den är mindre frekvent i exempelvis asiatiska befolkningsgrupper.
I de flesta fall är Carabellis tuberkel helt ofarlig och kräver ingen behandling. Den kan dock ha viss praktisk betydelse:
• En djup fördjupning vid tuberkeln kan göra det svårare att hålla tanden ren, vilket ökar risken för karies.
• Vid tandproteser och bettskenor kan tuberkeln behöva tas hänsyn till.
• Inom odontologin används tuberkeln ibland som ett kännetecken vid identifiering av tänder.
Ett populärt påstående är att ju mer utpräglad Carabellis tuberkel är, desto större andel neandertaliskt arv skulle individen ha. Detta är dock ett rykte utan vetenskapligt stöd – forskningen har inte kunnat visa något samband mellan tuberkelns storlek och neandertalskt ursprung. Tuberkeln ska därför betraktas som en vanlig, harmlös variation i människans tandanatomi.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online