Överbett: Termen som beskriver vertikal överlappning av framtänderna

Vad är termen för vertikal överlappning av framtänder?

Den term som beskriver den vertikala överlappningen av överkäkens incisiver (framtänder) över underkäkens framtänder kallas överbett (på engelska "overbite"). Överbettningsgraden mäts oftast i millimeter eller som en procentuell andel av de nedre tändernas längd.

Normalt jämfört med onormalt överbett

I ett funktionellt normalt bett överlappar de övre framtänderna de undre med ungefär 1–3 millimeter, vilket motsvarar cirka 10–20 procent av den nedre tandens kronhöjd. Detta anses vara idealiskt ur både funktionellt och estetiskt perspektiv.

När överlappningen är större än så talar man om ett fördjupat överbett, även kallat djupt bett. I svåra fall kan de övre framtänderna nästan helt täcka de nedre, och ibland till och med bita mot tandköttet bakom de undre tänderna – ett tillstånd som kan orsaka slitage, tandköttsskador och käkfunktionsproblem.

Varför är överbettet viktigt?

Överbettet spelar en central roll vid bettbedömning inom ortodontin. Tillsammans med horisontell överlappning (överkäckning, "overjet") ger det en bild av hur tänderna möts och fungerar tillsammans. Ett avvikande överbett kan påverka:

Tuggfunktionen och talbildning
Förslitning av tandemaljen
Belastningen på käkleder och tuggmuskulatur
Det estetiska utseendet av leendet

När krävs behandling?

Ett lätt förstärkt överbett behöver ofta inte behandlas alls. Däremot kan ett djupt bett som orsakar besvär – exempelvis tandköttsskador, slitage eller käksmärta – behöva korrigeras med tandställning, skenor eller i vissa fall kombinerad ortodontisk och kirurgisk behandling. En undersökning hos tandläkare eller specialist i ortodonti kan ge klarhet i vilken åtgärd som passar bäst.