Ocklusionsbehandlingar används på många olika sätt inom sjukvården. Användningsområdena spänner från att avlägsna blockeringar i artärer och i näthinnan till tillämpningar inom audiologi och tandvård. Ocklusion används även vid behandling av psoriasis. Gemensamt för alla dessa behandlingar är syftet: att öppna upp det som är blockerat.
Termen ”ocklusion” betyder att något som egentligen ska vara öppet har blivit helt stängt eller blockerat. En ocklusion är alltså ett hinder som inte ska finnas där. Ocklusionsbehandling syftar därför till att öppna detta hinder. Även om användningsområdena är många och varierade finns de vanligaste tillämpningarna inom kardiologi och oftalmologi. Det är dessutom de två discipliner där ocklusion används i samband med kirurgi.
Ocklusionsbehandling är mycket effektiv för att avlägsna blodproppar i artärerna. Blockeringar i blodkärl eller graft uppstår av flera olika orsaker, bland annat högt blodtryck, diabetes och livsstilsrelaterade faktorer som rökning. Oavsett orsak syftar operationen till både att avlägsna den befintliga ocklusionen (blockeringen) och att åtgärda de underliggande orsakerna till blockeringen. Medan operationen tar bort ocklusionen sätts hjälpmedel in för att säkerställa att blockeringen inte snabbt återkommer. Stentar och kärlgraft är exempel på sådana hjälpmedel.
Mellan borttagningen av blockeringen och placeringen av stenten måste dessutom ett trombolytiskt (proppupplösande) läkemedel som kallas urokinas administreras. Detta minskar risken för blodförlust och ökar därmed chanserna till ett lyckat kirurgiskt resultat.
En viktig sak att komma ihåg när det gäller denna typ av kirurgi är att tiden är avgörande. Om lång tid passerar mellan hjärtinfarkten och tidpunkten för operationen finns det stor risk att irreversibla skadar uppstår.
Användningen av ocklusionsbehandling för ögat har expanderat kraftigt, och sedan 2009 anser läkare att utvecklingen av dessa behandlingar har potential att förändra behandlingen av ett tillstånd som kallas central retinal venocklusion (CRVO). Vid CRVO är retinalvenen blockerad, vilket påverkar synen allvarligt.
För att utföra behandlingen injiceras ett kortikosteroidläkemedel direkt i det blockerade området i näthinnan. Denna till synes enkla behandling har mötts med stor entusiasm inom den medicinska professionen, eftersom den ger fem gånger större chans till långsiktig synåterställning inom ett år efter behandlingen jämfört med patienter som genomgått traditionella kirurgiska metoder. Vanligtvis injiceras mellan ett och fyra milligram kortikosteroid hos patienten en till fyra gånger per år, beroende på tillståndets svårighetsgrad.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online