En tandställning är ett ortodontiskt hjälpmedel som rätar ut tänderna och anpassar dem efter patientens bett. Tandställningar används ofta för att korrigera underbett, överbett, sneda tänder och andra bettproblem. Ortodontister kombinerar ibland tandställningen med andra apparater för att vidga käkarna eller forma tänderna. Behandling är vanligast bland tonåringar, men både vuxna och barn kan behöva tandställning.
Norman W. Kingsley, en tandläkare från slutet av 1800-talet som skrev den första artikeln om ortodonti, gav ut boken A Treatise on Oral Deformities, ett verk som fick stort inflytande inom tandvården. En annan framstående tandläkare under samma era, J. N. Farrar, publicerade två böcker om tandbehandling. Farrar var den första som systematiskt använde kraft för att flytta tänder, och han konstruerade också många av de tidiga tandställningarna.
I en tandställning är det bågtråden som trycker och drar tänderna i bestämda riktningar för att skapa en kontrollerad spänning som gradvis ändrar deras läge. Varje tand flyttas normalt cirka 1 millimeter per månad, även om vissa tänder rör sig snabbare och andra långsammare. Eftersom effektiviteten varierar mellan olika tandställningar kan behandlingstiden skilja sig åt mellan patienter.
De vanligaste tandställningarna är tillverkade av rostfritt stål och håller bågtråden på plats med hjälp av speciella gummiband eller ligaturer. Vissa modeller har istället självbindande parenteser, så kallade self-ligating brackets, som minskar friktionen mellan parentesens spår och tråden. Det kan göra behandlingen bekvämare och ibland kortare.
Tandfärgade eller genomskinliga ställningar tillverkas av keramik eller plast och smälter in bättre med de egna tänderna. De fungerar på samma sätt som traditionella ställningar i rostfritt stål.
För patienter som är allergiska mot nickel finns tandställningar i förgyllt stål.
Linguala tandställningar fungerar som traditionella ställningar men monteras på insidan av tänderna i stället för på utsidan. Nackdelen är att de kan hindra tungans rörelser och upplevas som obekväma, särskilt i början av behandlingen.
Genomskinliga schienor, så kallade aligners, används för att räta ut lindrigare felställningar. De är avtagbara och uppfattas ofta som mer diskreta än fasta ställningar.
Med tandställning bildas plack lätt runt parenteserna och trådarna, vilket ökar risken för karies och tandköttsinflammation. Patienter behöver därför vara extra noggranna med borstning och rengöring mellan tänderna under hela behandlingen. Det är vanligt att tänderna gör ont när man äter under de första dagarna efter justering, och irritation i munslemhinnan kan ge småsår. Även borttagningen av ställningen kan kännas obekväm för personer med känsliga tänder.
Innan du påbörjar en behandling är det klokt att konsultera en legitimerad ortodontist som kan bedöma ditt bett och rekommendera den tandställningstyp som passar bäst för dina behov.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online