Alzheimers sjukdom (AD) är den vanligaste orsaken till demens (60–80 % av fallen), en progressiv neurodegenerativ störning.
Kärnkognitiva symtom
- Minnesförlust: Särskilt nyligen/episodiskt minne (glömmer samtal, möten, upprepar frågor). Fjärranminne bevaras längre.
- Språkrubbningar: Anomi, cirkumlokution, försämrad förståelse, minskad flyt.
- Exekutiv dysfunktion: Dålig planering, domförmåga, problemlösning, ekonomihantering.
- Visuospatiala svårigheter: Vilse i bekanta miljöer, felbedömd avstånd.
- Apraxi, agnosi: Oförmåga att utföra inlädda motoriska uppgifter eller känna igen föremål.
Beteende- och psykologiska symtom (BPSD)
- Apatet, tillbakadragande, depression, ångest.
- Irritabilitet, agitation, aggression (ofta senare).
- Sömnstörning (sundowning), aptitförändringar.
- Vansinne (stöld, otroghet), hallucinationer (visuella > auditive).
Funktionell nedgång
Progressiv förlust av instrumentella dagliga aktiviteter (IADL: ekonomi, läkemedel, matlagning) → grundläggande dagliga aktiviteter (ADL: toalett, klädsel, hygien).
Tidig upptäckt betyder allt
- Lindrig kognitiv nedsättning (MCI) till följd av AD: objektiv kognitiv nedgång, bevarade ADL.
- Biomarkörer: amyloid PET, CSF Aβ42/tau, plasma p-tau217 (framväxande).
- Tidig diagnos → kliniska studier, sjukdomsmodiferande terapier (anti-amyloid monoklonala antikroppar), vårdplanering, säkerhetsåtgärder.
När man ska söka utredning
Bestående minnesklaganden + funktionsförändring → primärvård → kognitiv screening (MoCA, MMSE) → specialistremiss (neurologi, geriatrik, minnesklinik).