Översikt
Alopecia areata är en autoimmun sjukdom som orsakar icke-narbildande hårförlust. Den drabbar ~2 % av populationen, ofta debuterar i barndom eller unga vuxna ålder. Båda kön och alla etniciteter drabbas.
Patofysiologi
Autoreaktiva CD8+ T-celler attackerar hårfollikelbulbens keratinocyter, stör follikelns immunprivileg och tvingar den in i katagen (regression) och telogen (vila) faser. Genetisk sårbarhet (flera loci, inklusive HLA-DR) + miljöutlösare (stress, infektion, trauma) initierar processen.
Kliniska mönster
- Fläckvis AA: Runda/oval hårbottenfläckar på hårbotten, skägg, ögonbryn, ögonfransar.
- Alopecia Totalis: Total hårförlust på hårbotten.
- Alopecia Universalis: Total kroppshårförlust.
- Ophiasis: Bandformad förlust på okzipital/temporala hårbotten (sämre prognos).
- Nagelförändringar: Pittning, trachyonychia, longitudinella ränder i 10–20 %.
Behandlingsalternativ
Ingen bot finns; målet är att stoppa förlust och främja återväxt.
- Topiska: Högpotenta kortikosteroider, minoxidil 5 %, anthralin, immunterapi (difenylcyklopropenon/squarinsyra dibutylester).
- Intralesionella: Triamcinolon acetonid-injektioner (förstahandsval för fläckvis AA).
- Systemiska: Orala kortikosteroider (korta kurer), JAK-hämmare (baricitinib, ritlecitinib – FDA-godkänt för svår AA), metotrexat, ciclosporin.
- Ljusterapi: Excimerlaser, PUVA.
- Nya: Plättriks plasma (PRP), låg nivå laserterapi.
Psykosocialt stöd
Betydlig emotionell påverkan (ångest, depression, minskat livskvalitet). Resurser: National Alopecia Areata Foundation (NAAF), stödgrupper, rådgivning, camouflagetekniker (peruker, microblading).