Barium är ett röntgentätt (radiopakt) kontrastmedel som används vid diagnostiska undersökningar av mag-tarmkanalen, exempelvis vid bariumröntgen och sväljundersökningar. Ämnet har egenskapen att det inte släpper igenom röntgenstrålar, vilket gör att det framstår som vitt på röntgenbilder.
När barium intas belägger det slemhinnan i matstrupen, magsäcken och tarmarna. Eftersom barium syns som vitt på röntgenbilder blir matsmältningsorganens konturer tydligt avgränsade, vilket ger läkaren en bättre bild av organens form och struktur. Detta underlättar identifieringen av avvikelser som inflammationer, polyper, förträngningar eller tumörer.
Barium intas vanligtvis antingen via munnen (oralt) eller via ändtarmen (rektalt), beroende på vilken del av mag-tarmkanalen som ska undersökas:
Oral administrering: Används vid undersökning av matstrupen, magsäck och tunntarm, exempelvis vid sväljundersökningar eller en så kallad bariummåltid.
Rektal administrering: Används vid undersökning av tjocktarmen, ofta benämnd bariumklyxma.
Genom att belägga slemhinnan i mag-tarmkanalen gör barium dessa strukturer betydligt mer synliga vid röntgenbildtagning. Mjukvävnader har normalt låg kontrast på röntgenbilder, och tack vare barium kan förändringar och sjukdomstillstånd upptäckas som annars skulle vara svåra att se med vanlig röntgen. Detta gör barium till ett värdefullt verktyg inom diagnostiken av mag- och tarmsjukdomar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online