
Placering av tandimplantat efter tandextraktion följer fyra evidensbaserade protokoll. Valet beror på benkvalitet, infektionsstatus, mjukvävnadstillstånd och protetiska mål.
| Protokoll | Tidpunkt | Indikationer | Fördelar | Överväganden |
|---|---|---|---|---|
| Omedelbar | Samme besök som extraktion | Intakt buccal platta, ingen akut infektion, primär stabilitet ≥35 Ncm uppnåelig | Färre operationer, bevarar ben/mjukvävnad, kortare behandlingstid | Teknikkänslig; högre färdighet krävs; ej för infekterade/molärplatser vanligtvis |
| Tidig (Mjukvävnad läkt) | 4–8 veckor | Mjukvävnad sluten, delvis benfyllnad | Minskat infektionsrisk, enklare flaphantering | Viss kamresorption inträffar |
| Tidig (Delvis benläkning) | 12–16 veckor | Betydlig benfyllnad, mogen mjukvävnad | Förutsägbar benvolym; bra primär stabilitet | Mer resorption än omedelbar |
| Försenad (Fullständig läkning) | 6+ månader | Fullständig benfyllnad, mogen kam; ofta efter kamaugmentation | Maximal benvolym; förutsägbar | Längst behandlingstid; mest resorption |
Vid extraktion: atraumatisk borttagning → alveoltransplantat (xenograft/allograft + membran) → primär slutning. Minskar kamresorption med 40–60%.
Ingen enda "bästa" tidpunkt existerar – individuell planering av kirurg/restaurativt team optimerar utfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online