Enligt en undersökning från 2010 av American Society of Plastic Surgeons (ASPS) skulle 36 procent av kvinnorna och 11 procent av männen över 55 års ålder genomgå en ansiktslyftning om ekonomin inte vore ett hinder. Drygt hundra år efter det första ansiktslyftningsingreppet år 1901 har metoden utvecklats till dussintals olika tekniker – bland annat kortärrfaseliften, som är framtagen för att förkorta läkningstiden och minimera ärrbildningen.
En kortärrfaselift syftar till att minska synliga ålderstecken genom att strama upp slapp och hängande hud i ansiktet. Teknikerna varierar i utförande: vissa metoder behandlar enbart överflödig hud, medan andra även spänner åt de underliggande vävnaderna genom att rikta in sig på SMAS (superficial muscular aponeurotic system) – muskulaturen i nedre delen av ansiktet och kindregionen.
Namnet kommer från ärrats placering och storlek. Vid en kortärrfaselift görs snittet runt örat, medan en traditionell, heltäckande ansiktslyftning kräver större ärr som sträcker sig in i hårfästet.
Många kortärrtekniker är varumärkesregistrerade metoder, exempelvis Lifestyle Lift, Quick Lift och Weekend Facelift. Icke varumärkesskyddade behandlingar kallas ofta minilift, S-lift eller kortärrfaselift. Även enskilda kirurger kan ha utvecklat egna tekniker och varianter av ingreppet.
Det finns ingen standardavgift för ingreppet – priset varierar mellan kliniker och kirurger. De kirurgiska kostnaderna omfattar kirurgens tid, användning av operationssal, bedövning samt återhämtningskostnader.
Den genomsnittliga kostnaden låg år 2010 på cirka 3 500–5 000 amerikanska dollar (motsvarande ungefär 25 000–35 000 kronor). Priset styrs starkt av var du bor: en kirurg i Beverly Hills eller New York tar i genomsnitt högre betalt än en kollega i en mindre stad.
Den förväntade återhämtningstiden räknas som en av ingreppets största fördelar. Metoden är mindre invasiv än en traditionell ansiktslyftning och kräver i genomsnitt en kortare återhämtningsperiod. Vissa kortärrtekniker kan dessutom utföras under lokalbedövning.
Priset är ytterligare en fördel: enligt en artikel i Boston Magazine kan en traditionell ansiktslyftning kosta två till tre gånger mer än en kortärrfaselift.
Jämfört med en traditionell ansiktslyftning behandlar kortärrfaseliften ett mindre område. Ingreppet kan inte förbättra slapp hud i övre ansiktsdelen eller kring ögonbrynen, vilket gör att metoden inte passar alla patienter. Dessutom menar vissa legitimerade plastikkirurger att resultaten av en kortärrfaselift inte håller lika länge över tid.
Användandet av lokalbedövning kan också ses som en nackdel. Bedövningen ger endast en form av lättdvala, så kallad twilight sedation, vilket innebär att patienten är medveten om vad som sker under operationen. Vissa patienter upplever detta som obehagligt och föredrar hellre full narkos.
Du som överväger en kortärrfaselift bör noggrant granska din kirurg innan du bokar en konsultation. Idealt sett ska kirurgen vara specialistcertifierad av ett medicinskt sällskap som är godkänt av American Board of Medical Specialties. Ta dig även tid att träffa kirurgen personligen och diskutera ingreppet innan du fattar ditt beslut.
Resultatet av varje kirurgiskt ingrepp vilar på kirurgens skicklighet – liksom på din egen förmåga att strikt följa alla anvisningar för eftervården.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online