Urologisk kirurgi kräver suturer som minimerar vävnadsväder, behåller draghållfasthet under läkning och motstå urinär nedbrytning.
Varför silke undviks
- Multifilament, flätad: Stor yta → bakteriell fästa, urinvickning → infektion, stenbildning.
- Låg draghållfasthetsbehållning: Förlorar ~50 % styrka vid 2 veckor; borta vid 1–2 månader.
- Intensiv inflammatorisk reaktion: Främmande kroppsrespons → fibros, strikturrisk.
- Kapilläraktion: Urin vicklas längs fibrer → kalknodus, persistent dränering.
Föredragna syntetiska resorberbara suturer
- Polydioxanone (PDS II): Monofilament, långsam absorption (50 % vid 6–8 veckor), minimal reaktivitet. Guldstandard för urinvägsanastomoser (ureteroureterostomi, ureteroneocystostomi, pyeloplastik).
- Polyglactin 910 (Vicryl) / Polyglykolsyra (Dexon): Flätade, absorberas ~60–90 dagar. Används för blåslukning, ureterimplantation (med stent). Högre reaktivitet än PDS.
- Poliglecapron 25 (Monocryl): Monofilament, snabb absorption (50 % vid 7–14 dagar). Endast för slemhinna/underhudslager — otillräcklig styrka för ureter/blåsa-anastomos.
Föredragna icke-resorberbara suturer
- Polypropylen (Prolene): Monofilament, inert, permanent. Används för vaskulära anastomoser, vissa urologiska ingrepp.
- Nylon (Ethilon, Nurolon): Monofilament, minimal reaktivitet. Alternativ för hud, vissa urologiska användningsområden.
Allmänna principer
- Monofilament > flätad för urinvägar (mindre infektion, ingen vickning).
- Minsta dimension som räcker för vävnad (4-0 till 6-0 typiskt).
- Stentade anastomoser (dubbel-J-stent) skyddar suturlinjen.
- Undvik kromgut (oprediktabel absorption, hög reaktivitet).
Suturval beror på vävnad, spänning, infektionsrisk och kirurgens preferens — men silke är kontraindicerat i urinvägar.
