En bentäthetsmätning, ofta kallad DXA- eller DEXA-undersökning efter den engelska termen dual energy X-ray absorptiometry, är en medicinsk bildundersökning som använder två olika nivåer av röntgenstrålning – låg- och högenergetisk – för att mäta benmineraldensiteten (BMD) i skelettet. Undersökningen används i första hand för att diagnostisera och följa upp sjukdomar som påverkar skelettet, framför allt benskörhet (osteoporos) och osteopeni, ett tidigare skede med minskad benmassa.
Under mätningen ligger patienten på en mjukt stoppad brits medan en röntgenarm glider långsamt över kroppen. Strålarna riktas mot de områden som är mest relevanta att mäta, vanligtvis höft, ländrygg och underarm. Undersökningen är helt smärtfri, tar normalt 10–15 minuter och utförs med en mycket låg stråldos, ofta jämförbar med den naturliga bakgrundsstrålning man utsätts för under några dagar.
Bilderna analyseras sedan med datorprogram som beräknar benmineraldensiteten i olika delar av kroppen. Resultatet sammanfattas oftast som ett så kallat T-värde, som jämför patientens bentäthet med medelvärdet hos friska unga vuxna av samma kön.
Ett T-värde över −1,0 betraktas normalt som normalt. Ligger värdet mellan −1,0 och −2,5 tyder det på osteopeni, medan ett värde på −2,5 eller lägre är definitionsmässigt osteoporos. Utifrån dessa värden kan läkaren bedöma risken för frakturer och avgöra om behandling eller livsstilsåtgärder behövs.
Bentäthetsmätningar utförs rutinmässigt på sjukhus, vårdcentraler och röntgenkliniker och anses vara säkra för de flesta patienter. Gravida bör alltid informera personalen före undersökningen, liksom personer som har metallimplantat eller andra apparater i det område som ska mätas. I dessa fall kan undersökningen anpassas eller ersättas med alternativa metoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online