Kirurgiska instrument är verktyg som hjälper en kirurg att göra snitt eller suturer samt att hålla eller dissekera vävnad. De finns i många olika former och storlekar beroende på vilken specifik funktion de är avsedda för. De flesta kirurgiska instrument tillverkas av rostfritt stål, men även andra metaller som titan, krom, molybden och vanadin kan användas. Eftersom instrumenten används i direkt kontakt med patientens vävnader ställs höga krav på precision, kvalitet och noggrann sterilisering efter varje användning.
Nedan följer en översikt över några av de vanligaste typerna av kirurgiska instrument och vad de används till.
Pincetter används oftast för att greppa eller separera väggar i organ, blodkärl och vävnader. Vissa specialiserade typer, exempelvis nålpincetter, används för att hålla nålar vid olika suturprocedurer, medan andra pincetter kan användas vid förlossningar. Strukturellt består en pincett av ett handtag i ena änden och två blad eller tangar i den andra. Instrumentet utnyttjar hävstångsprincipen: tryck som appliceras på handtaget överförs till spetsen, som därmed kan greppa objekt med precision.
Skalpeller används för att göra fina, exakta snitt under operationer. En skalpell består av ett handtag och ett blad som är fäst i ena änden. Bladen är extremt vassa och kan tillverkas av medicinskt godkänt finstål, obsidian eller diamant. De är försedda med ett spår som passar i handtaget, vilket kan vara platt eller runt beroende på skalpellens användningsområde. I många moderna operationssalar används engångsblad som byts mellan ingrepp för att säkerställa maximal skärpa och hygien.
Retraktorer används för att hålla vävnad isär, hålla ett snitt öppet eller hålla tillbaka organ som annars skulle blockera kirurgens arbetsfält. Det finns två huvudtyper: handhållna och självhållande retraktorer.
En handhållen retraktor ger större flexibilitet, men kräver att en operationsassistent håller den under hela ingreppet. Det kan dessutom vara svårt att manuellt upprätthålla exakt samma retraktionsnivå under en längre operation. Självhållande retraktorer kan däremot fixeras och låsas i rätt position, vilket ger en jämn och stabil retention under hela proceduren.
Retraktorer har handtag som kan vara räfflade, krokformade eller ringformade, med blad monterade i ena änden i rät vinkel. Beroende på funktion kan bladspetsarna vara trubbiga, spetsiga eller försedda med tänder.
Kirurgiska saxar behövs vid i princip alla typer av operationer. De används för att klippa förband, suturer eller vävnad. Saxarna kan vara raka, böjda, krökta eller hakformade, och spetsarnas form anpassas efter funktionen. Bladen kan vara vassa, trubbiga, en kombination av vassa och trubbiga, tandade eller rakslipade – allt beroende på om de ska skära i känslig vävnad eller i tuffare material som tråd och förbandsmaterial.
Varje kirurgiskt instrument har en specifik roll i operationssalen, och korrekt hantering, rengöring och sterilisering är avgörande för patientsäkerheten. Genom att känna till namn och funktioner på de vanligaste instrumenten – pincetter, skalpeller, retraktorer och saxar – blir det lättare att förstå hur ett kirurgiskt ingrepp går till.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online