Om vi kan gå med en normal gångstil förtjänar våra hälsenor en stor del av äran. Dessa starka buntar av bindväv ger oss kontroll över våra fötter och vår hållning. En alltför kort hälsena kan dock göra normal gång omöjlig. Som tur är finns flera medicinska ingrepp som kan förlänga hälsenan och återställa fotens fulla rörlighet.
Sener är starka, fibrösa bindvävsband som förbinder ben med muskler. Hälsenan sträcker sig nedåt från tvillingmuskeln (gastrocnemius) och soleusmuskeln i underbenet och fäster vid hälbenet (calcaneus). Denna struktur ger underbensmusklerna kontroll över fotens nedåtrörelse, vilket gör det möjligt för oss att gå och hoppa.
Hälsenan är oerhört stark. Den kan inte bara bära en vuxen människas hela kroppsvikt – under extrema förhållanden, exempelvis vid idrottslig ansträngning, måste den även tåla upp till tre till tolv gånger den vikten.
En kort eller spänd hälsena kan göra det omöjligt att gå normalt. Foten kan endast bildas en 90-graders vinkel mot underbenet när knäet är böjt, vilket tvingar personen att gå på tå. Små barn som går på tå kan ha en kort hälsena, men även dålig hållning, felaktig löpteknik eller vissa former av förlamning kan orsaka tillståndet hos vuxna.
Barn som får diagnosen spänd hälsena kan genomgå terapi eller andra åtgärder som kan stimulera senan att förlängas på egen hand. Det minst invasiva ingreppet innebär att foten stabiliseras med en ortos, en så kallad gjuten fotled-fot-skena (AFO). Om denna behandling inte lyckas hålla foten i rätt läge, orsakar obehag, eller om barnet har växt ur skenan utan resultat, krävs kirurgi.
Det finns flera operationsmetoder för att förlänga hälsenan: perkutan senförlängning, Z-plastikförlängning och gastrocnemius-recession.
Efter operationen bär patienten ett gips med sula på undersidan för att möjliggöra gång. Med hjälp av sjukgymnastik bör patienten kunna gå i gipset efter ungefär en vecka. Under denna tid är det viktigt att hålla gipset torrt och lägga en kudde under fotleden när man ligger ner.
Gipset tas bort efter cirka en månad. Om patientens gångstil ännu inte har återgått till det normala kan en skena behövas. Ytterligare fysioterapi hjälper dessutom patienten att lära sig gå korrekt igen.
Vissa patienter kan drabbas av mindre hudinfektioner, men den komplikation som läkarna oroar sig mest för är risken att senan oavsiktligt förlängs för mycket. Den största risken för detta föreligger vid den perkutana metoden, som lossar senan på ett relativt okontrollerat sätt. De övriga kirurgiska teknikerna ger kirurgen betydligt bättre kontroll över den exakta längden på förlängningen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online