Även om organtransplantationer har blivit allt vanligare inom den moderna medicinen, är det inte länge sedan som transplantation av vissa organ verkade vara ren science fiction. Idén att överföra ett organ från en kropp till en annan har funnits i tusentals år, men idag kan läkare transplantera flera olika organ, bland annat hjärta, lungor och lever. Här följer en resa genom transplantationens fascinerande historia.
Många romerska och kinesiska myter berättar om transplantationer av ben och hjärtan som utförts av helgon och medicinmän, men det första dokumenterade fallet av en verklig transplantation ägde rum redan på 100-talet f.Kr. Den indiske kirurgen Sushruta transplanterade hud från en man för att rekonstruera näsan hos en annan person.
Ett annat registrerat fall av transplantation skedde i slutet av 1500-talet, återigen med hud. Den italienske kirurgen Gasparo Tagliacozzi utförde då en hudtransplantation, men hans ingrepp är också det första dokumenterade fallet där patientens kropp stötte bort transplantatet – ett fenomen som skulle komma att prägla hela forskningsfältet under århundraden framåt.
Den mest betydelsefulle pionjären inom transplantation under tidigt 1900-tal var den franske kirurgen Alexis Carrel. Han började experimentera med transplantation av artärer och vener, ett av hans få framgångsrika ingrepp på människor. Detta banbrytande arbete belönades med Nobelpriset i medicin 1912.
Carrel var också den första att identifiera problemet med avstötning, ett dilemma som skulle försvåra arbetet för många forskare och läkare under lång tid framöver. Genom experiment på hundar upptäckte Carrel att mottagarkroppen i de flesta fall stöter bort donatorns organmaterial.
År 1954 utförde doktor Joseph Murray den första framgångsrika njurtransplantationen. Ingreppet, där en njure överfördes mellan enäggstvillingar, lyckades eftersom tvillingarna delade samma gener och mottagarens kropp därför inte stötte bort den nya njuren.
1962 följde Murray upp sitt genombrott med den första framgångsrika transplantationen av en njure från en avliden person till en levande mottagare. Genom att använda immunsupprimerande läkemedel under operationen lyckades han förhindra att mottagarens immunförsvar stötte bort den nya njuren – ett avgörande steg framåt för hela transplantationskirurgin.
De nästa stora organen att transplanteras var lungorna, vilket skedde 1963 genom James Hardy i Mississippi. Lungorna togs från en avliden donator och överfördes till en patient med lungcancer. Mottagaren levde i 18 dagar innan hans njurar sviktade.
Samma år försökte sig en läkare i Colorado på en levertransplantation, men det skulle dröja till 1967 innan ingreppet lyckades fullt ut. Det första hjärttransplantationen genomfördes 1967 av Christiaan Barnard i Sydafrika, men tyvärr dog även denna mottagare 18 dagar efter operationen.
Den höga framgångsfrekvens som moderna transplantationer uppvisar kan i stor utsträckning tillskrivas cyklosporin, ett immunsupprimerande läkemedel. Cyklosporin, som utvecklats för att dämpa immunsystemets aktivitet, hjälper kroppen att acceptera det nytransplanterade vävnadsmaterialet.
På 1980-talet godkände den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA även ett läkemedel vid namn Viaspan, som hjälper patienter med nya leverar att leva längre. År 1992 genomfördes dessutom den första framgångsrika transplantationen från babian till människa. Forskningen fortsätter än idag – FDA testar för närvarande ett läkemedel som kallas Cylex, vilket skulle kunna minska risken för infektioner hos patienter efter operation.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online