Många olika känslor kan följa med upplevelsen av en fotamputation, och dessa kan utvecklas till ilska och depression. Det är därför inte förvånande att en fotamputation ofta har lika stor psykologisk påverkan på den drabbade som den fysiska.
Fotamputation innebär den kirurgiska borttagningen av en persons fot. Denna typ av amputation kan bli nödvändig till följd av diabetes, kallbrand eller en allvarlig skada. När blodflödet avbryts och hud eller vävnad börjar dö kan en amputation förhindra ytterligare allvarliga infektioner och vävnadsdöd, vilket hjälper till att stoppa fortsatt förlust av kroppsdelar.
Som vid alla kirurgiska ingrepp kan personer som genomgår en amputation uppleva fysiska biverkningar, bland annat fantomsmärta. Enligt Mayo Clinic är även emotionella och psykologiska biverkningar vanligt förekommande. Det är därför en kurator ofta ingår i rehabiliteringsteamet under återhämtningen efter operationen – och varför Mayo Clinic rekommenderar kontakt med en psykiatrisk specialist för dem som har svårt att hantera förlusten av foten.
När en person försöker anpassa sig till livet utan en fot måste hen inte bara övervinna de praktiska utmaningarna, exempelvis att lära sig röra sig på nytt. Hen måste också hantera de känslomässiga frågor som väcks av protesanpassningar, sjukgymnastik samt förändringar i hemmet som krävs för att anpassa boendet till den nya fysiska situationen.
Enligt British Journal of Psychiatry har den psykologiska påverkan av amputation främst studerats hos en särskild grupp: veteraner. Veteraner drabbas dock av amputation till följd av krigsskador och våldsamheter – inte av medicinska orsaker.
Det är därför svårt att skilja åt de psykologiska effekterna av krigsupplevelser från de som orsakas av själva amputationen. I en studie som citeras av tidskriften, där 66 amputerade intervjuades, drog forskarna slutsatsen att äldre individer som förlorade en fot klarade den psykologiska belastningen och depressionen betydligt bättre än yngre deltagare. Detta tros bero på hur lång tid personen hade haft att leva med sitt tillstånd.
Efter en amputation reagerar människor på olika sätt, men flera liknande reaktioner är vanliga, såsom otrohet och en känsla av chock. Dessa två reaktioner, tillsammans med panik, ilska, raseri, sorg, förtvivlan och skräck, tillhör enligt den indiska medicinska resursen Medind.nic det tidiga psykologiska skedet.
Känslor av lättnad, skam, skuld och – överraskande nog – även lycka kan också upplevas under detta tidiga skede. I ett senare skede är det vanligt med ångest, depression och överaktivitet.
Med tanke på att förlusten av en lem eller fot kan påverka en person fysiskt under resten av livet är det inte förvånande att även den psykologiska påverkan blir betydande, på samma sätt som fantomsmärta eller verklig smärta. Därför är det avgörande att amputerade får psykosocialt stöd i samma utsträckning som fysisk rehabilitering under hela amputations- och läkningsprocessen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online