Patientinformation om BKA: allt du behöver veta om amputation under knät

BKA står för amputation under knät (below-knee amputation), en kirurgisk procedur där foten eller en del av underbenet avlägsnas av olika medicinska skäl. Historiskt sett ledde denna typ av operation ofta till permanenta funktionsnedsättningar. Tack vare dagens moderna proteser kan dock de flesta patienter som genomgår en BKA leva ett fullt och aktivt liv.

Orsaker till BKA

Läkare rekommenderar amputation under knät bland annat vid infekterade sår (ulcus) orsakade av diabetes, tumörer eller cancer i underbenet eller foten, samt vid allvarliga traumaskador där foten eller underbenet inte går att rädda.

Hur vanligt är det?

Ungefär 7 procent av alla personer med diabetes utvecklar sår som kräver BKA, och dessa patienter står för 30–40 procent av alla utförda ingrepp. Hos barn är cancer eller tumörer den vanligaste orsaken till amputation under knät.

Återhämtning och tidsram

Efter operationen behöver du bära förband på sårområdet i cirka 10–14 dagar. Under denna period övervakar vårdteamet läkningen noggrant för att minska risken för komplikationer.

Protesanpassning

När förbandet har tagits bort och amputationsområdet har börjat läka hjälper din läkare dig att boka tid hos en ortopedtekniker. Ortopedteknikern mäter och anpassar en protes för underben och fot efter dina individuella behov. Fysioterapi är oftast nödvändig för att du ska lära dig använda din nya kroppsdel, förbättra balansen och återfå rörligheten i vardagen.

Risker med ingreppet

Vissa patienter upplever fantomsmärta efter en BKA – ett fenomen där man känner smärta eller obehag i området där foten eller underbenet tidigare fanns. Detta är välkänt och kan ofta lindras med medicinsk behandling. Mer sällsynta risker inkluderar hjärtinfarkt och stroke i samband med ingreppet, blodproppar under återhämtningen samt infektion i sårområdet.

Att hantera livet efter amputation

Det är helt normalt att känna sig nedstämd eller ledsen efter en amputation. Många patienter mår bättre av att prata med en psykolog eller kurator, eller att ansluta till en stödgrupp för personer som genomgått liknande operationer. Att dela erfarenheter med andra i samma situation kan göra stor skillnad för både den psykiska och fysiska återhämtningen.