Förr i tiden var öppen kirurgi det enda sättet att avlägsna njursten, och historiska personer som Benjamin Franklin valde att istället lida igenom sina smärtsamma anfall. Idag används öppen kirurgi, där njuren öppnas för att ta bort stenen, i mindre än 1 procent av alla njurstensfall. Skonsammare och mer effektiva metoder har nästan helt ersatt den traditionella operationen.
Njursten delas in i fyra huvudtyper: kalciumoxalat, urinsyra, cystin och struvit. Vissa av dessa stenar kan lösas upp med läkemedel. Tyvärr fungerar mediciner sällan på den vanligaste varianten – kalciumoxalatstenen. Den måste i de flesta fall passera ut med urinströmmen, en process som för de flesta patienter är extremt smärtsam.
Enligt National Kidney Foundation passerar cirka 90 procent av alla njursten ut på egen hand. Läkare föredrar normalt att låta denna naturliga process ske, men i vissa fall kan kirurgi eller annat medicinskt ingrepp bli nödvändigt. Det gäller oftast när en infektion har utvecklats, när stenen orsakar ett kraftigt stopp i urinvägarna eller när stenen är för stor för att kunna passera genom den trånga urinledaren. Många stenar växer till storleken av små grusbitar, och i några få extrema fall har njursten så stora som golfbollar upptäckts.
Metodens formella namn är extrakorporal chockvågslitotripsi (ESWL). Ordet litotripsi kommer från grekiskan och betyder "stenkrossning". En maskin riktar chockvågor mot njurstenen och krossar den till grusliknande bitar som lättare kan passera ut med urinen. Förr fick patienterna sitta i ett vattenkar under behandlingen, men dagens mer avancerade maskiner gör att patienten kan ligga bekvämt på ett bord.
Det är viktigt att komma ihåg att ESWL inte tar bort stenen fysiskt – den krossar den bara för att underlätta passage. Enligt urologer vid Cornell Universitys urologiska klinik fungerar ESWL bäst på mjukare stenar, exempelvis urinsyrastenar. Tätare stenar som kalciumoxalat eller cystin är svårare att krossa och kan kräva flera behandlingstillfällen. Ingripetet tar normalt mindre än två timmar och utförs i narkos eller med intravenös sedering.
Percutan nefrolitotomi, ofta förkortad PCNL, är den enda vanligt förekommande metod som kräver ett verkligt kirurgiskt snitt. Läkaren gör ett mycket litet snitt i patientens rygg och för in ett fiberoptiskt teleskop, ett så kallat nefroskop, vilket ger urologen möjlighet att se stenen inne i njuren.
"Mindre stenar kan greppas och tas bort direkt, medan större stenar kan behöva krossas med en elektrohydraulisk eller ultraljudsbaserad sond", säger läkare vid Georgetown University Hospital. "Patienten behöver stanna kvar på sjukhuset i flera dagar med ett nefrostomirör i ryggen under läkningen. När röret tagits bort läker snittet och njuren inom några dagar, och patienten kan normalt återgå till arbete och träning inom en vecka."
Vid denna njurstensoperation, även kallad ureteropyeloskopi eller laserlitotripsi, för urologen in ett långt, tunntrådsliknande instrument – ett ureteroskop – genom patientens urinrör och vidare via urinblåsan upp till stenen i urinledaren. Genom en liten kamera i ureteroskopet kan läkaren se stenen och väljer sedan om den ska plockas ut med ett instrument som kallas stenkorg eller krossas med ultraljudslaser. Metoden används främst för stenar som fastnat i urinledaren på vägen från njuren till urinblåsan.
Ingripetet utförs i narkos, tar en till tre timmar och kräver ingen sjukhusvistelse. Urologer vid Georgetown University Hospital påpekar också att metoden ger möjlighet att försiktigt knuffa tillbaka stenen till ett område där ESWL passar bättre.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online