Är kateterisering ett invasivt ingrepp? Här är svaret

Ja – att sätta in en kateter räknas som ett invasivt ingrepp

Att föra in en kateter betraktas definitivt som ett invasivt ingrepp. Anledningen är att ett medicinskt instrument då förs in i kroppen och bryter dess naturliga skyddsbarriärer.

Vad innebär urinkateterisering?

Vid urinkateterisering förs en tunn, flexibel slang – katetern – in i blåsan via urinröret för att tömma urin ur kroppen. Åtgärden är vanlig inom vården och utförs bland annat vid:

• Urinvätska eller svårigheter att tömma blåsan helt
• Efter vissa operationer
• Övervakning av urinproduktion hos allvarligt sjuka patienter
• Inkontinens när andra behandlingar inte räcker till

Varför klassificeras det som invasivt?

Urinröret och blåsan är normalt sterila miljöer. När ett instrument förs in via urinröret bryts kroppens naturliga försvarsbarriärer, vilket kan öppna vägen för bakterier till områden där de annars inte förekommer. Därför räknas kateterisering som ett invasivt förfarande, precis som exempelvis att ta blodprov eller lägga en venflon.

Risker med kateterisering

Som alla invasiva ingrepp medför kateterisering vissa risker:

• Kateterrelaterade urinvägsinfektioner – den vanligaste komplikationen
• Irritation eller skada på urinrör och blåsa
• Obehag eller smärta i samband med insättningen
• Blödning i sällsynta fall

Så minskas riskerna

Kateterisering ska alltid utföras av utbildad vårdpersonal med aseptisk teknik, det vill säga under sterila och noggrant hygieniska förhållanden. Risken för infektion minskar också om katetern används så kort tid som möjligt och tas bort så snart den inte längre behövs.

Sammanfattat: Kateterisering är en vanlig och ofta nödvändig medicinsk åtgärd, men eftersom den bryter kroppens naturliga barriärer klassificeras den som invasiv och kräver rätt kunskap samt god hygien för att utföras säkert.