I hjärtat kan två rester av fosterstrukturer observeras även efter födseln. Dessa strukturer har en avgörande funktion under fostertiden, då lungorna ännu inte är aktiva, men de ska normalt stängas strax efter födseln när barnet börjar andas på egen hand.
Foramen ovale är en ovalformad öppning mellan hjärtats högra och vänstra förmak. Under den fetala cirkulationen gör denna öppning det möjligt för syresatt blod från moderns placenta att passera förbi lungorna och direkt nå den systemiska cirkulationen. Detta är nödvändigt eftersom fostrets lungor inte syresätter blodet – den uppgiften sköts av moderkakan.
Efter födseln, när lungorna börjar fungera och trycket i hjärtats vänstra sida ökar, stängs foramen ovale normalt och växer gradvis ihop. Hos vissa individer kan dock öppningen bestå som en liten kanal mellan förmaken. Detta tillstånd kallas patent foramen ovale (PFO) och är relativt vanligt – många lever hela livet utan symptom, men i vissa fall kan det öka risken för bland annat migrän eller passerande blodproppar.
Ductus arteriosus är ett litet blodkärl som förbinder lungartären (artéria pulmonalis) med aortan. Även detta kärl spelar en viktig roll i den fetala cirkulationen genom att låta en del av blodet passera förbi lungorna och flöda direkt ut i den systemiska cirkulationen.
När barnet föds och lungorna expanderar samt tar över funktionen att syresätta blodet, drar sig ductus arteriosus samman och stängs normalt inom några dagar. Om kärlet däremot förblir öppet efter födseln uppstår ett medfött hjärtfel som kallas persistent ductus arteriosus (PDA). Detta kan leda till att syresatt blod från aortan strömmar tillbaka in i lungartären, vilket i vissa fall kräver medicinsk behandling eller kirurgi.
Både foramen ovale och ductus arteriosus är exempel på hur kroppens anatomi anpassas till livet i livmodern. Normalt stängs båda strukturerna kort efter födseln, men om de förblir öppna kan de ge upphov till medfödda hjärtfel som PFO respektive PDA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online