En nasogastrisk sond används för att ge näring, vätska eller mediciner via magen hos patienter som inte kan äta på vanligt sätt. Att avgöra rätt tidpunkt för att avlägsna sonden är viktigt både för patientens komfort och för att stimulera en naturlig återgång till normalt ätande. Nedan går vi igenom de viktigaste kriterierna som läkare och sjuksköterskor bedömer innan en sond tas bort.
Patienten ska kunna dricka vätska per os utan att få illamående, kräkningar eller andra obehag. Det visar att mag-tarmkanalen fungerar och kan hantera intag på normalt sätt.
Buken ska vara mjuk och avslappnad utan tecken på uppblåsthet (distension), smärta eller ömhet. Sådana symtom kan tyda på att tarmen fortfarande inte fungerar fullt ut.
För att minska risken för aspiration, det vill säga att mat eller vätska kommer ner i luftvägarna, måste patienten kunna svälja säkert. Ibland görs en utredning av sväljfunktionen av logoped innan beslutet fattas.
Patienten ska uppvisa inga eller stabila andningssymtom. Andnöd eller försämrad syresättning kan göra att sondnäring fortfarande behövs som stöd.
Patienten ska kunna täcka sitt behov av energi, vätska och näringsämnen genom vanlig kost. Ofta sker övergången gradvis, där sondmatningen trappas ned i takt med att det egna intaget ökar.
Den sjukdom eller det skede som var anledningen till att sonden lades in ska ha förbättrats väsentligt. Det är själva utgångspunkten för hela bedömningen.
Beslutet att avlägsna en nasogastrisk sond fattas alltid av vårdpersonal, exempelvis läkare eller sjuksköterska, i samråd med patienten och närstående. Bedömningen sker individuellt utifrån patientens diagnos, återhämtning och funktion. En successiv avvänjning är ofta att föredra, eftersom den gör övergången till normalt ätande så smidig och trygg som möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online