Poliovirus-serotyper
Tre distinkta serotyper (PV1, PV2, PV3) – immunitet är typspecifik. Alla orsakar identiska kliniska syndrom.
Historisk kontext
- PV1: Mest vanlig orsak till epidemier och paralys (~80 % av fall)
- PV2: Utrotad globalt (sista vilda fall 1999); borttagen från OPV 2016 (byte till bivalent OPV)
- PV3: Utrotad globalt (sista vilda fall 2012)
Infektion och sjukdom
- Asymptomatisk: ~70 % (enterisk replikering, utsöndring)
- Avbryten poliomyelit: ~24 % – lindrig feber
- Icke-paralytisk aseptisk meningit: ~1–5 %
- Paralytisk poliomyelit: <1 % – asymetrisk flaccid paralys
Vaccination
- IPV (inaktiverad): Alla 3 typer; injiceras; inget VAPP-risk; används i de flesta utvecklade länder
- bOPV (bivalent oral): Typer 1 & 3 bara; används i endemiska/utbrottsområden
- nOPV2: Ny genetiskt stabil typ 2 för utbrottsrespons
Nuvarande status
Vild poliovirus endemisk endast i Afghanistan och Pakistan (PV1). Cirkulerande vaccin-deriverat poliovirus (cVDPV) utbrott inträffar i underimmuniserade populationer. Global utrotning pågår.
