Franologi var en 1800-tals pseudovetenskap grundad av Franz Joseph Gall. Den hävdade att personlighetsdrag och mentala förmågor kunde bestämmas genom att känna av skallets konturer, baserat på premissen att:
- Hjärnan är organet för sinnet.
- Specifika mentala förmågor finns i distinkta hjärn"organ".
- Storleken på varje organ speglar dess utveckling.
- Skallformen anpassar sig efter den underliggande hjärnyta, så att bultar och kammar indikerar förmågans styrka.
Historisk kontext
- Populär i Europa och Amerika (1810–1840-tal); användes för "karaktärsanalys", utbildning, kriminologi och anställningsscreening.
- Befordrades av Johann Spurzheim och Fowler-bröderna (Orson och Lorenzo) i USA.
- Avtog med framsteg i neuroanatom (Broca, Wernicke, Ferrier) som visade att funktionell lokalisering inte speglas i skalltopografi.
Varför det är pseudovetenskap
- Ingen empirisk korrelation existerar mellan skallmorfologi och psykologiska drag.
- Hjärnfunktioner är distribuerade över nätverk, inte inneslutna i diskreta "organ".
- Skallform bestäms av genetik, suturförslutning och yttre krafter – inte kortikala gyrusstorlekar.
- Subjektiv tolkning och bekräftelsebias var allmänna.
Arv
Franologi stimulerade oavsiktligt intresse för cerebral lokalisering och den vetenskapliga studien av hjärna-beteende-relationer. Den förebådade också (felaktigt) biologisk determinism i kriminologi och rasbiologi.
