
Inom klinisk laboratoriediagnostik finns en internationellt rekommenderad ordning – den så kallade rörordningen (order of draw) – som anger i vilken sekvens blodtagningsrören ska fyllas. Att följa ordningen minimerar risken att tillsatser från ett rör kontaminerar det nästa, vilket annars kan leda till felaktiga analysresultat och onödiga omtagningar.
Tas alltid först för att undvika bakteriell kontamination. Flaskorna innehåller SPS (natriumpolitanetolsulfonat) eller ACD och används för mikrobiologisk odling.
Standardrör för koagulationsanalyser som INR och APTT. Röret måste fyllas exakt upp till markeringen för att kvoten mellan blod och tillsats ska bli korrekt.
Innehåller ingen antikoagulantia. Blodet får koagulera, varefter röret centrifugeras för att erhålla serum.
Serumseparatorrör med gel som vid centrifugering bildar ett skikt mellan serumet och blodcellerna. Vanligt förekommande inom klinisk kemi.
Används när plasmaanalys behövs snabbt, exempelvis för elektrolyter och akuta kemiprov. Heparin förhindrar koagulering genom att hämma trombin.
Huvudrör för hematologi, exempelvis blodstatus och HbA1c. EDTA binder kalciumjoner och hindrar därmed blodet från att koagulera.
Används framför allt för glukos- och laktatbestämning, eftersom fluorid hämmar nedbrytningen av glukos i röret.
Används för sänkningsreaktion (SR/ESR) och innehåller en högre koncentration natriumcitrat än ljusblå rör.
Komplettering: Mörkblå (royal blue) rör används för spårämnes- och toxicologisk analys. De hanteras enligt laboratoriets anvisningar, oftast tidigt i ordningen beroende på tillsats.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online