Inte nödvändigtvis. Uttryck som "grön av avund" och "den grönögda monstern" används flitigt när vi talar om svartsjuka och avundsjuka, men kopplingen mellan färgen grön och dessa känslor är långt ifrån universell. Hur vi uppfattar färger – och vilka känslor vi knyter till dem – varierar dessutom mellan olika kulturer och språk.
Den mest berömda formuleringen härstammar från William Shakespeare. I tragedin Othello (cirka 1603) beskriver karaktären Iago svartsjukan som ett "grönögda monster". Redan tidigare engelskspråkig litteratur talade om att avundsjuka kunde få hjärtat att bli grönt, en tanke som möjligen går tillbaka till antikens lära om kroppsvätskor – där ett överskott av galla ansågs ge huden en sjukligt grönaktig nyans.
Medan svenskar och andra västerlänningar oftast ser grönt som svartsjukans färg, finns det kulturella undantag. I medeltidens Europa förknippades avund exempelvis ibland med gult snarare än grönt, och i flera andra språk och traditioner kopplas samma känsla till helt andra kulörer.
Färgpsykologisk forskning visar också att sambandet mellan färger och känslor till stor del är kulturellt betingat. Ilska förknippas till exempel ofta med rött i västvärlden, men tolkas på olika sätt i andra delar av världen.
Att grönt har blivit svartsjukans symboliska färg beror framför allt på litteraturen och på språkliga uttryck som levt vidare i århundraden. Det handlar alltså om en kulturell konvention snarare än någon universell regel – en annan kultur hade lika gärna kunnat välja gult, rött eller blått som avundens färg.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online