Förmågan hos en person att känna igen och skilja mellan färger kallas färgseende eller färguppfattning. Det är en komplex process som involverar ögonen, hjärnan och nervsystemet i ett tätt samarbete.
När ljus träffar ögat passerar det genom hornhinnan och linsen innan det når näthinnan längst bak i ögat. På näthinnan finns specialiserade sinnes celler som kallas tappar (kottar), vilka ansvarar för färguppfattningen. Människan har tre typer av tappar, var och en känslig för olika våglängder av ljus – rött, grönt och blått.
Tapparna omvandlar ljusenergin till elektriska signaler som skickas vidare via synnerven till hjärnan. I synbarken, belägen i hjärnbarkens bakhuvudsdel, tolkas dessa signaler och omvandlas till de färger vi upplever. Utan denna tolkning i hjärnan skulle vi inte kunna uppleva någon färg alls – färgen är alltså i grunden en produkt av både ögat och hjärnan.
Utöver tapparna innehåller näthinnan även stavar, som är känsligare för svagt ljus men inte kan urskilja färger. Därför ser världen mer gråtonad i mörkret, eftersom stavarna då dominerar vår syn medan tapparna inte aktiveras tillräckligt.
Vissa personer föds med nedsatt eller helt avsaknad färguppfattning, ofta kallat färgblindhet. Detta beror vanligtvis på att en eller flera typer av tappar saknas eller fungerar defectivt. Den vanligaste formen är röd-grön-färgblindhet, som framför allt drabbar män, eftersom anlaget är kopplat till X-kromosomen.
Sammanfattningsvis är färgseende namnet på den imponerande förmåga som gör att vi kan uppleva världens färger – en elegant samverkan mellan ljus, ögats tappar och hjärnans tolkningsförmåga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online