Homeopati är ett medicinskt system som använder mycket små, starkt utspädda doser av olika ämnen för att behandla sjukdom. Metoden används ofta som alternativ behandling för en rad olika besvär, bland annat gastroesofageal reflux och biverkningar i samband med kemoterapi. Trots att homeopati förblir populär hos många finns det dock lite vetenskapligt stöd för att metoden kan behandla de flesta medicinska tillstånd. Dessutom är vissa av dess grundprinciper svåra att förena med kemin och fysikens lagar.
Homeopatin bygger på idén att en mycket liten mängd av ett ämne kan behandla samma symtom som en vanlig dos av samma ämne skulle orsaka. Homeopater kallar detta för ”likhetsprincipen” eller ”likbotar lika”. I praktiken späder homeopatiska utövare ut lösningar till extremt små koncentrationer – ibland så långt att inga molekyler av det ursprungliga ämnet återstår. Behandlingarna är dessutom ofta individualiserade, vilket innebär att två personer med samma diagnos kan få helt olika preparat.
Gastroesofageal reflux, även känd som sura uppstötningar eller halsbränna, är ett vanligt tillstånd där magsyran kommer i kontakt med matstrupens slemhinna och orsakar brännande besvär. Enstaka tillfällen av halsbränna är helt normalt även hos friska personer, men uppstår besvären två gånger per vecka eller oftare kan behandling behövas. Läkare rekommenderar vanligen receptfria läkemedel som antacida, medan homeopatiska utövare istället förskriver olika preparat, exempelvis Nux vomica och Lycopodium.
Många cytostatika, alltså kemoterapiläkemedel, är utformade för att döda snabbt delande celler. De angriper därför inte bara tumörcellerna utan även vissa friska celler i kroppen. Beroende på vilket läkemedel som används kan kemoterapi ge en rad olika biverkningar, bland annat illamående och kräkningar, håravfall, anemi, trötthet, aptitförändringar samt ökad infektionskänslighet. Vissa homeopatiska utövare förskriver preparat som cadmium sulphuratum för att lindra biverkningarna av kemoterapi.
Flera av de påståenden som förs fram inom homeopatin är svåra att förena med modern vetenskap. Homeopatiska utövare späder exempelvis ibland ut lösningarna så kraftigt att inga molekyler av ursprungssubstansen återstår – detta baseras på teorin att ämnet lämnar ett osynligt ”avtryck” i vattnet. Skeptiker påpekar att denna idé strider mot kemins och fysikens lagar såsom vi idag förstår dem.
Det är också välkänt att en andel av patienterna i kliniska studier tillfrisknar även när de får placebo eller skenbehandling – ett fenomen som kallas placeboeffekten. Kritiker menar att de botade fall som tillskrivs homeopati i själva verket bara illustrerar placeboeffekten, något som homeopatins anhängare naturligtvis bestrider.
En metaanalys av tidigare studier som publicerades i European Journal of Cancer år 2005 fann ”otillräckliga belägg” för att användning av homeopati inom cancervården kunde motiveras. Andra studier har nått liknande slutsatser: en genomgång publicerad i The Cochrane Library 2010 drog slutsatsen att det visserligen fanns begränsade belägg för att homeopatiska preparat skulle kunna hjälpa mot akut dermatit under strålbehandling eller stomatit (inflammation i munens slemhinna) under kemoterapi, men att beläggen var otillräckliga för någon annan nytta.
Enligt American Cancer Society anser de flesta forskare att homeopatiska preparat i praktiken fungerar som placebo, även om homeopatiska utövare menar att deras metoder förtjänar ytterligare studier. Kom ihåg att ingen information här ska betraktas som medicinsk rådgivning – har du frågor om rätt behandling för ditt tillstånd är din läkare alltid den bästa personen att vända dig till.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online