Nervtonikum är ett homeopatiskt läkemedel baserat på formler som använts i över 200 år. Vävsalterna i nervtonika tillhör de tolv grundläggande mineralsalterna – kemiska ämnen som naturligt förekommer i kroppens blod, skelett och saliv, och som hjälper till att omvandla näring samt återskapa vävnader. Eftersom mängden verksamma ingredienser är extremt liten är biverkningarna oftast subtila. Den vanligaste effekten är en mild, tillfällig förvärring av de ursprungliga symtomen, som ofta följs av lindring. Homeopater tolkar detta som ett tecken på att preparatet verkar.
Namnet homeopati kommer från de grekiska orden homoios (liknande) och pathos (sjukdom eller lidande), vilket speglar teorin bakom behandlingsformen. I slutet av 1700-talet testade den tyske läkaren Samuel Hahnemann idén att en sjukdom kunde botas med ytterst små mängder av ett ämne som orsakar symtom liknande sjukdomen själv. Han experimenterade på sig själv med kinabark, som då användes mot malaria. Trots att han var frisk utvecklade han malariliknande symtom efter intaget. Utifrån detta byggde Hahnemann upp behandlingar som anpassades efter patienternas symtom, alltid med extremt utspädda föreningar.
Homeopatiska läkemedel tillverkas genom att mineralsalterna späds ut noggrant i flera steg. Vid varje steg tillsätts mer vatten, och lösningen skakas kraftigt. När processen är slutförd återstår inte ens en enskild molekyl av det verksamma vävsaltet. Homeopater hävdar att ämnet ändå lämnat ett slags avtryck i spädvattnet, som ska stimulera kroppens egen läkningsförmåga.
Mängden verksamma ingredienser i varje homeopatisk tablett är så liten att den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten (FDA) bedömer vetenskapliga tester som omöjliga att genomföra. Myndigheten kontrollerar dock homeopatiska preparat när det gäller råvarornas renhet och korrekt märkning, enligt samma receptfria standarder som gäller exempelvis värktabletter och hostmediciner.
Vävsalterna i nervtonika-formuleringar är de mineralsalter som främst förknippas med lugnande, avslappnande och smärtlindrande effekter. Eftersom de verksamma mängderna är försumbara går det inte att objektivt bevara eller motbevara vare sig positiva resultat eller negativa biverkningar. Effekterna kan därför bara bedömas utifrån varje patients egna erfarenheter.
Forskare vid Federal University of Uberlandia i Brasilien granskade engelskspråkiga rapporter från perioden 1970–1995 som beskrev negativa effekter av homeopatiska läkemedel. Endast mindre och övergående biverkningar noterades, vanligtvis en tillfällig förvärring av de ursprungliga symtomen. Forskarnas slutsats var att sådana preparat är "troligen säkra och osannolika att orsaka allvarliga biverkningar".
De mineralsalter som återstår efter utspädningen blandas med en bas av mjölksocker (laktos) och formas till små runda tabletter. Laktosbasen är kemiskt inaktiv och har inga kända effekter på kroppen. En normal dos nervtonikum innehåller mindre än 200 milligram mjölksocker. Det är osannolikt att denna mängd utlöser besvär hos laktosintoleranta, eftersom det normalt krävs cirka 5 000 milligram laktos för att symptomen ska aktiveras. Har du dock diagnostiserats med laktosallergi bör du rådfråga vården innan du använder laktosbaserade homeopatiska produkter.
FDA har inte mottagit några rapporter om skadliga interaktioner mellan nervtonikum och konventionella läkemedel. Tar du receptbelagda mediciner kan det ändå vara klokt att diskutera eventuella interaktioner med din läkare. Gravida och ammande kvinnor, liksom föräldrar som överväger att ge nervtonikum till mycket små barn, rekommenderas också att först kontakta sin vårdgivare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online