En extradural defekt är en öppning i skallbenet som inte omfattar den överliggande huden. Sådana defekter orsakas oftast av trauma, till exempel en huvudskada vid en olycka, eller av ett kirurgiskt ingrepp, såsom en kraniotomi där en del av skallbenet tas bort för att komma åt hjärnan.
En extradural defekt kan i vissa fall göra att hjärnvävnad buktar ut genom öppningen i skallen. Detta kallas hjärnbråck och kan leda till allvarliga komplikationer, bland annat bestående hjärnskador och i värsta fall dödsfall. Därför kräver misstänkta skalldefekter alltid snabb medicinsk utvärdering.
Linjära defekter är smala, slitsliknande öppningar i skallbenet. De orsakas oftast av ett vasst föremål, exempelvis en kniv eller en glasskärva, som tränger in mot skallen utan att förskjuta större benpartier.
Depresserade defekter är större, ofta skålformade fördjupningar eller öppningar i skallbenet. Dessa uppstår vanligtvis när ett trubbigt föremål, som en hammare eller ett basebollträ, träffar huvudet med kraft och pressar in benet.
Extradurala defekter kan diagnostiseras med olika bilddiagnostiska undersökningar. En datortomografi (DT) av skallen används ofta som första undersökning eftersom den snabbt visar benstrukturer och eventuella frakturer. Magnetresonanstomografi (MR) kan komplettera bilden genom att noggrannare visa hjärnvävnaden och eventuella skador på omgivande strukturer.
Behandlingen består i de flesta fall av kirurgi, där öppningen i skallbenet stängs för att skydda hjärnan och återställa skallens integritet. Vid mindre, stabila defekter utan symtom kan läkaren ibland välja en avvaktande hållning med regelbundna kontroller, men större defekter eller defekter med risk för hjärnbråck opereras normalt sett. Efter ingreppet följs patienten noggrant för att upptäcka eventuell infektion, blödning eller andra komplikationer i tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online