
Aktivatortekniken är en specifik behandlingsmetod som kiropraktorer använder för att behandla och stabilisera ryggraden, med syftet att återställa ett optimalt nervflöde genom hela kroppen. Metoden bygger på tydliga protokoll som hjälper behandlaren att identifiera och behandla rätt leder, så att kroppen ges möjlighet att läka sig själv. Det är viktigt att komma ihåg att tekniken endast får användas av legitimerade kiropraktorer, eller av kiropraktikstudenter under adekvat handledning av en legitimerad kiropraktor.
Det första steget i nästan varje kiropraktisk fysisk undersökning är en detaljerad analys av eventuell ledysfunktion i ryggraden. Det innebär ofta att patientens rörelseomfång testas genom övningar som flexion (böjning framåt), extension (sträckning bakåt), rotation och lateral böjning vid varje kotorivå. På så sätt kan kiropraktorn bättre förstå på vilken nivå problemet finns.
Ytterligare tester kan behövas, till exempel röntgenundersökning, instrumentell mätning, palpation av mjukdelar, analys av benlängdsskillnader, muskelreflextester samt studier av patientens biomekanik – det vill säga hur personen går eller sitter. Alla dessa tester behövs dock inte alltid. De är hjälpmedel som kiropraktorer använder oavsett vilken teknik som tillämpas, för att kunna avgöra vilken eller vilka leder som behöver justeras och på så sätt ge patienten bästa möjliga vård.
Aktivatorn är ett litet handhållet instrument som levererar en höghastighetsjustering med låg kraft. Behandlingen är smärtfri och används ofta på barn som har svårt att sitta stilla, eller på äldre patienter där manuell justering med händerna kan vara olämplig eller kontraindicerad.
Eftersom aktivatorn gör det möjligt att exakt rikta in justeringen mot rätt behandlingspunkt minskar risken för skador hos patienter med underliggande tillstånd, exempelvis osteoporos (benskörhet). Sådana tillstånd försvagar skelettet och kräver en justering med lägre kraft – precis vad aktivatorn erbjuder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online