Är FeI₃ en typ 1- eller typ 2-förening?

Ja, FeI₃ (järn(III)jodid) är en typ 2-förening.

Vad kännetecknar en typ 2-förening?

I en typ 2-förening har metalljonen en hög laddning och en liten radie, vilket resulterar i en hög laddningstäthet. Denna höga laddningstäthet polariserar halidjonernas elektronmoln, vilket gör att jonerna deformeras och bindningen till metalljonen delvis övergår till kovalent karaktär.

De kovalenta bindningarna mellan metalljonen och halidjonerna är starkare än de rent joniska bindningar som förekommer i typ 1-föreningar. Detta leder i sin tur till högre smält- och kokpunkter för typ 2-föreningar jämfört med motsvarande typ 1-föreningar.

Varför klassificeras FeI₃ som typ 2?

FeI₃ betraktas som en typ 2-förening eftersom Fe³⁺-jonen har både en hög laddning (+3) och en liten radie (0,64 Å). Denna kombination ger en mycket hög laddningstäthet som kraftigt polariserar jodidjonerna (I⁻). Jodidjonen är dessutom en stor och lätt polariserbar jon, vilket förstärker effekten ytterligare.

Som ett resultat deformeras elektronmolnen runt jodidjonerna och bindningarna till järnet får en tydligt kovalent karaktär. Detta ger FeI₃ en smältpunkt på 947 °C och en kokpunkt på 1 806 °C – betydligt högre än vad man skulle förvänta sig av en helt jonisk förening.

Fajans regler – teorin bakom klassificeringen

Indelningen av föreningar i typ 1 och typ 2 bygger på Fajans regler, som beskriver när en jonbindning antar kovalent karaktär. Den kovalenta karaktären ökar när:

• kationen har hög laddning och liten radie,
• anjonen är stor och lätt polariserbar,
• kationen tillhör d-blocket (övergångsmetaller).

Alla dessa villkor uppfylls för FeI₃: Fe³⁺ är en starkt laddad kation med liten radie, I⁻ är den största och mest polariserbara av de vanliga halidjonerna, och järn är en övergångsmetall. Därför uppvisar bindningarna i FeI₃ betydande kovalent karaktär, och föreningen klassificeras som en typ 2-förening.