Behandlingen av pseudoparkinsonism anpassas alltid efter den underliggande orsaken. I många fall kan behandling av grundsjukdomen lindra symtomen avsevärt. Vilken behandling som passar bäst avgörs tillsammans med din läkare utifrån din individuella situation.
Flera olika typer av läkemedel kan användas för att lindra symtom vid pseudoparkinsonism:
Dessa läkemedel kan hjälpa till att minska darrningar (tremor) och stelhet. Vanliga exempel är bensztropin (Cogentin) och trihexyfenidyl (Artane).
Dopaminagonister kan förbättra rörelseförmåga och koordination. Exempel på preparat är levodopa (Sinemet, Parcopa), pramipexol (Mirapex) och ropinirol (Requip).
Denna läkemedelsgrupp kan bidra till att förbättra vakenhet och koncentrationsförmåga. Kända exempel är selegilin (Eldepryl) och rasagilin (Azilect).
Amantadin kan hjälpa till att minska stelhet och förbättra koordinationen.
Utöver läkemedel kan fysioterapi och arbetsterapi vara värdefulla insatser. Dessa behandlingsformer hjälper till att bibehålla rörlighet, muskelstyrka och koordination, vilket i sin tur kan förbättra vardagsfunktionen och livskvaliteten.
Om pseudoparkinsonismen orsakas av ett läkemedel kan läkaren rekommendera att utsättas för det aktuella preparatet eller att dosen minskas. Detta är en vanlig orsak till tillståndet, särskilt hos äldre patienter som använder vissa psykiatriska eller mag-tarm-läkemedel.
I vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ. Operation kan bli aktuell för att korrigera underliggande strukturella avvikelser i hjärnan eller ryggmärgen, eller för att implantera en stimulator som kan förbättra rörelseförmåga och koordination.
Det är viktigt att arbeta nära tillsammans med din läkare för att ta fram den bästa behandlingsplanen för just din situation. Regelbundna uppföljningar gör det möjligt att anpassa behandlingen efter hur symtomen utvecklas över tid.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online