Magnetisk terapi är en alternativ behandlingsform där magneter används som källa till riktad energi. Metoden bygger på elektromagnetismens fysik och tillämpar dessa principer på de magnetiska fält som naturligt finns i människokroppen. Även om behandlingen praktiseras inom flera olika områden betraktas den inte som en standardiserad medicinsk behandling.
Principerna bakom magnetisk terapi har sina rötter i biomagnetiken – en gren inom biovetenskapen som specialiserat sig på att studera de magnetiska fält som finns inuti människokroppen. Området undersöker hur kroppens magnetfält samspelar med de biologiska system som bygger upp organismen. Magnetismens fysikaliska lagar används som verktyg för att förstå fälten inuti kroppen.
Forskning har visat att magnetfält kan påverka biologiska processer såsom jontransport, elektrisk signalering, fettomsättning och hormonell aktivitet.
Magnetiska fält har vissa fysikaliska egenskaper som avgör hur energin leds och riktas. Fältets styrka bestäms av dess intensitet, det vill säga hur dess våglängder är strukturerade. Ett magnetiskt fält bildar en rumslig konfiguration som omsluter fältets källa – oavsett om det rör sig om en magnet eller en ledande tråd.
Våglängden i ett fält kan röra sig med en statisk, fast hastighet, vilket är fallet hos en permanentmagnet, eller med varierande hastighet, som vid växelström (A/C). Den elektriska ström som används inom magnetisk terapi utnyttjar variabla våglängder för att anpassa sig till de föränderliga magnetfälten i kroppen.
Principerna bakom magnetisk terapi använder elektromagnetiska interaktioner för att påverka magnetfälten inom specifika områden av kroppen. Cellprocessernas kemiska sammansättning är beroende av en viss elektrolytbalans för att fungera korrekt. Kroppen använder elektrolyter för att understödja de elektriska signaleringsmekanismer som sker mellan celler.
Elektromagnetisk stimulering används för att aktivera jonaktiviteten i levande vävnad. Fria radikaler i cellulär vävnad kan också påverkas av förändringar i magnetfältet, vilket kan förändra kemiska processer och minska dessa ämnens skadliga effekter.
Effekterna av magnetisk terapi anses kunna korrigera funktionsstörningar i kroppens kemiska och fysiologiska processer. Genom att balansera magnetfälten i kroppens system ska processerna återinriktas mot sina naturliga, normala funktioner.
Bland de påstådda effekterna finns förbättrad blodcirkulation, som bidrar till att fördela syre och näringsämnen genom hela kroppen. Elektromagnetiska effekter kan även öka cellulära processer som stimulerar produktionen av ATP – cellernas energibärare – vilket i sin tur ger hela systemet mer energi. Hormonproduktionen kan dessutom påverkas balanserande när den elektromagnetiska energin förändrar de elektriska signaleringsprocesserna i hjärnan.
Magnetisk terapi har använts för en rad olika besvär. Inom smärtlindring används magnetfält för att omdirigera de elektriska signaler som når känslnervändarna. Vid tillstånd där immunförsvaret är försvagat anses elektromagnetisk energi kunna påverka cellernas försvarssystem och de kemiska reaktioner som förstärker dessa processer.
Eftersom magnetfält kan ha direkt inverkan på elektriska signalvägar används terapin också för att förbättra elektriska processer i hjärnan. En förbättrad hjärnfunktion kan bidra till att återställa sömnmönster, reglera stressreaktioner och lindra besvär kopplade till centrala nervsystemet.
Det vetenskapliga stödet för magnetisk terapi är begränsat och forskningsresultaten är blandade. Behandlingen bör därför inte ersätta konventionell vård. Kontakta alltid legitimerad sjukvårdspersonal innan du påbörjar någon form av alternativ behandling, särskilt om du bär pacemaker eller har andra medicinska implantat, eftersom magnetfält kan störa deras funktion.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online