Vid magnetresonanstomografi (MRT) genereras magnetfältet av en stor och kraftfull magnet som är inbyggd i själva skannern. Patienten ligger på en flyttbar bordsskiva som förs in i magneten, vilket innebär att hela undersökningen sker inuti magnetens fält.
Magneten i en MRT-skanner är tillverkad av supraledande tråd, oftast av legeringen niob–titan. När den kyls ned med flytande helium till mycket låga temperaturer förlorar tråden all elektrisk resistans. Detta gör att en stark ström kan cirkulera i spolarna praktiskt taget utan energiförlust, vilket ger ett mycket kraftfullt magnetfält utan hög elförbrukning.
Magnetfältet i en MRT-skanner är enormt starkt – vanligtvis mellan 1,5 och 3 tesla inom sjukvården, även om forskningsskanners kan nå betydligt högre styrkor. Som jämförelse är jordens magnetfält endast cirka 0,5 gauss, vilket motsvarar ungefär 0,00005 tesla. Det starka fältet är just det som gör det möjligt att skapa de detaljerade bilder av människokroppen som MRT är känt för.
När patienten placeras i skannern får magnetfältet protonerna i kroppen att rikta in sig parallellt med fältet. Detta skapar en nettomagnetisering i vävnaderna. Därefter sänds radiofrekvenspulser in mot kroppen, vilket får protonerna att vinkla ut sina spinn från fältets riktning. När pulserna upphör faller protonerna tillbaka och avger en mätbar signal. Med hjälp av denna signal, som bearbetas av datorn, konstrueras sedan de detaljerade tvärsnittsbilderna av kroppen.
Magnetfältet är helt avgörande för bildgivningen vid en MRT-undersökning. Utan det skulle protonerna i kroppen inte kunna rikta in sig enhetligt, ingen signal skulle uppstå och inga bilder skulle kunna skapas. Det är kombinationen av det starka magnetfältet, radiofrekvenspulserna och avancerad datorbearbetning som tillsammans gör MRT till en av medicinens mest kraftfulla bildbehandlingsmetoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online