Ett ord är den minsta fristående språkenheten som bär betydelse och kan fungera oberoende i ett yttrande. I skriftlig form separeras ord typiskt av mellanslag; i tal, av pauser och prosodiska gränser.
Strukturella komponenter
- Fonologisk form: Sekvens av fonemer (t.ex. /kæt/ för "cat").
- Morfologisk struktur: Rot + valfria affix (t.ex. "o-lyck-lig-het").
- Syntaktisk kategori: Ordklass (substantiv, verb, adjektiv, etc.).
- Semantiskt innehåll: Begreppsbetydelse (denotation) och associerade konnotationer.
- Ortografisk representation: Stavning (språkspecifika konventioner).
Ordklasser
- Innehållsord (öppen klass): Substantiv, verb, adjektiv, adverb – bär lexikalisk betydelse; nya medlemmar läggs fritt till.
- Funktionsord (sluten klass): Prepositioner, konjunktioner, determinativ, pronomen, hjälpverb – grammatisk lim; liten, stabil uppsättning.
Ordbildningsprocesser
- Derivation (tillägg av affix: lära → lärare)
- Flexion (grammatiska markörer: gå → gick)
- Sammansättning (svart + tavla → svarttavla)
- Konversion/noll-derivation (e-post (substantiv) → e-posta (verb))
- Blandning (rök + dimma → smog)
- Klipning (laboratorium → lab)
- Akronymer/initialism (NASA, MRI)
- Lånord (schadenfreude, tsunami)
Lexikal tvetydighet
- Polysemi: Ett ord, relaterade bemärkelser (bank: finansiell institution / strandkant).
- Homonymi: Samma form, orelaterade betydelser (fladdermus: fladdermus / sportredskap).
- Synonymi, antonymi, hyponymi, meronymi – semantiska relationer mellan ord.
Ord är byggstenarna i meningar, diskurs och tanke. Lexikografi och beräkningslingvistik (NLP) bygger på präcis karaktärisering av ordegenskaper.
