Egoism, ibland kallad psykologisk egoism, är en etisk teori som hävdar att den enda moraliskt relevanta faktorn är ens eget självintresse. Med andra ord menar egoismen att en handling endast kan bedömas som moraliskt rätt eller fel utifrån i vilken grad den maximerar eller minimerar personens egen nytta.
Det finns många olika varianter av egoism, men de delar alla en grundläggande övertygelse: att det enda som spelar roll moraliskt är ens eget självintresse. Vissa egoister argumenterar för att detta beror på att människan är en naturligt självisk varelse och att det därför är omöjligt att handla genuint altruistiskt. Andra menar att även om det vore möjligt att agera osjälviskt, skulle det ändå vara fel, eftersom det inte skulle gagna ens eget intresse.
Inom filosofin brukar man ofta skilja mellan två huvudformer: psykologisk egoism, som säger att människor alltid handlar utifrån sitt eget intresse, och etisk egoism, som menar att människor bör handla så.
Egoism är en omdiskuterad etisk teori som har kritiserats av flera skäl. En vanlig invändning är att den är för snäv och inte tar hänsyn till andras intressen. En annan kritik är att den uppmuntrar ett själviskt beteende som kan skada andra människor. Kritiker menar också att teorin riskerar att undergräva samarbete och medmänsklighet, vilket är grundläggande för ett fungerande samhälle.
Trots kritiken förblir egoismen en inflytelserik etisk teori, och den har försvarats av flera framstående tänkare. Bland de mest kända finns Ayn Rand, som utvecklade sin filosofi objektivism, samt Max Stirner, som företrädde en radikal individualistisk egoism under 1800-talet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online