Vatten är ett idealiskt medium för sjukgymnastik inom idrotten. Det som ofta kallas vattenterapi innebär att övningar utförs nere i vattnet. Terapi i vatten erbjuder många fördelar som träning på land helt enkelt inte kan ge. Vattnets lyftkraft avlastar lederna i ryggen, knäna och höfterna, vilket är särskilt värdefullt för dem som har drabbats av skador och inte tål belastning på land på grund av ledvärk. Vattnet ger dessutom flythjälp och motstånd som bidrar till att bygga upp styrkan.
Ingen simning krävs för vattenterapi. Övningarna kan utföras med fötterna på poolens botten, genom att hålla sig i kanten eller med hjälp av en flytanordning. Vattnet utgör en trygg och säker miljö för rehabilitering av idrottsskador.
I vatten minskar gravitationskrafterna. Det gör att en idrottare kan stå upp, börja gå eller träna gång och påbörja styrkeövningar utan att riskera ytterligare skador på läkande kroppsdelar. En vattenterapeut kan introducera många övningar i bassängen som skulle vara svåra eller rentav omöjliga att utföra på land. Att kliva upp och ner från ett trappsteg i vattnet är exempelvis mycket skonsammare för lederna än motsvarande övning på land. En skadad idrottare kan till och med helt avlasta fötterna genom att använda ett flytbälte och arbeta i svävande position.
Vattenterapi främjar också läkningen på själva skadeområdet. När man tränar i varmt vatten uppstår kärlvidgning i blodkärlen. Det ökar blodflödet till skadestället, vilket ger bättre syretillförsel och snabbare läkning av skadade vävnader.
Vattenterapi utförs nästan alltid i en varm bassäng, vanligtvis mellan 31 och 34 grader Celsius. Det varma vattnet hjälper musklerna att slappna av och ökar den perifera cirkulationen. Bättre cirkulation främjar i sin tur en snabbare återhämtning.
Det varma vattnet stimulerar kroppsmedvetenhet, stabilitet och styrka i bålen. En idrottare kan även träna balans i vattnet utan rädsla för att falla eller skada sig på nytt. Balansträning är en av höjdpunkterna inom vattenterapin – det rörliga vattnet tvingar kroppen att hela tiden arbeta med att hålla balansen, samtidigt som vattnet hjälper till att bära upp personen. Den ökade lyftkraften minskar dessutom smärtan; ju mindre vikt som belastar skadan, desto mindre ont gör det.
Vattnets viskositet gör det idealiskt för styrketräning. Eftersom vattnet motstår rörelser stärks redan en enkel fram- och återrörelse med en lem. Genom att lägga till vattenhantlar eller en simnoodle blir rörelsen ännu mer krävande. Att behålla muskelstyrkan under en skadeperiod är svårt för idrottare, och träning i vatten kan hjälpa till att bevara den styrkan tills full träning på land är möjlig igen.
Vattenterapi skiljer sig från andra former av sjukgymnastik på land. Redan själva miljöombytet kan höja moralen hos en skadad idrottare. Vatten är en mycket positiv miljö att bedriva terapi i – nästan vilken rörelse som helst kan lyckas där.
Utrustningen i en terapibassäng används ofta på oväntade sätt. En skumnoodle, en kickboard och en lekplanboll är alla exempel på verktyg som en vattenterapeut kan använda för en patient. Att få jobba med okonventionella redskap gör rehabiliteringen både roligare och mer engagerande för en skadad idrottare på vägen tillbaka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online