FSHD är den tredje vanligaste muskeldystrofin (prevalens ~1:8 000–1:20 000). Autosomalt dominant (95%); 10–30% är de novo mutationer.
Genetisk mekanism
- FSHD1 (95%): Kontraktion av D4Z4-repetarray på 4q35 till 1–10 enheter (normal 11–100) plus en permissiv 4A-haplotyp → epigenetisk derepressering av DUX4 (en giftig transkriptionsfaktor) i muskel.
- FSHD2 (5%): Normal D4Z4-storlek men SMCHD1-mutationer → samma DUX4-derepressering.
- DUX4 uttryck → myotoxicitet, inflammation, oxidativ stress, apoptosis.
Klinisk fenotyp
- Ansikte: Svag orbicularis oculi (kan inte sluta ögon hårt), orbicularis oris (kan inte göra mun, visla) – "mask-lik" utseende.
- Skulderbladsvingning: Serratus anterior och romboide svaghet → medial rand prominent; nedsatt överhuvudräckvidd.
- Överarm/humerus: Biceps, triceps, deltoideus svaghet; ofta asymmetrisk (höger > vänster).
- Progress: Nedstigande till stam, ben (fotfall), bukvägg (lordos, protuberant buk).
- Extraskelettala: Högljudd hörselnedsättning (80%), retinala teleangiektasier (Coats-liknande), kardiaca arytmier (sällan).
Ärvdighet och rådgivning
- Autosomalt dominant: 50% överföringsrisk; variabel uttryck även inom familjer.
- Prenatal/preimplantationsdiagnostik tillgänglig om familjär mutation känd.
- Genetisk rådgivning är avgörande.
Hantering (Multidisciplinär)
- Fysio/arbetsterapi: Skulderbladsstabilisering, gånghjälpmedel, anpassade hjälpmedel.
- Ortos: AFO för fotfall; axelortos.
- Kirurgi: Skulderbladsfixering (thorakoskaptulär fusion) för vinging – förbättrar funktion.
- Respiratoriskt: Övervaka FVC; icke-invasiv ventilation vid behov.
- Kardiologiskt: Periodisk EKG/Holter övervakning.
- Kliniska studier: Antisense-oligonukleotider (DUX4-tystning), BET-hämmare, myostatin-vägsmodulatorer.
Ingen sjukdomsmodifierande terapi finns än. Stödjande vård upprätthåller funktion och livskvalitet.
