Njurfunktion och urinbildning: Filtration, reabsorption, sekretion och utsöndring

Urinbildning är en kontinuerlig men strikt reglerad flerstegsprocess – inte ett enkelt passivt flöde. Varje nefron utför fyra nyckelfaser för att upprätthålla homeostas.

1. Glomerulär filtration

Blod träder in i glomerulus där hydrostatiskt tryck pressar plasma (minus proteiner) in i Bowmans kapsel, producerar ungefär 180 liter filtrat per dag.

2. Tubulär reabsorption

Proximala tubuli: Reabsorberar ~65% av filtrerat natrium, vatten, glukos, aminosyror, bikarbonat.
Henles slinga: Motströmsmultiplikation skapar medullära gradienten – vattenreabsorption i nedgående ben, NaCl-reabsorption i uppgående ben.
Distala tubuli och samlingsrör: Finjusterad reglering av aldosteron (Na⁺/K⁺) och ADH (vattenpermeabilitet).

3. Tubulär sekretion

Aktiv transport flyttar H⁺, K⁺, läkemedel, toxiner, och organiska syror/baser från peritubulära kapillärer in i tubulära lumen. Detta finjusterar pH och eliminerar ämnen som inte filtrerats vid glomerulus.

4. Koncentration och lagring

Samlingsrörs ADH-beroende vattenpermeabilitet bestämmer slutlig urinkoncentration (50–1200 mOsm/kg). Urin dränerar via papillära gäng → mindre/större kalyx → njurbäcken → urinledare (via peristaltik) → urinblåsa (lagring) → urinrör (mikturition).

Regulatoriska system

RAAS, ADH, ANP, sympatisk tonus, och lokala autakoider justerar GFR, reabsorption, och sekretion för att upprätthålla volym, osmolalitet, pH, och kaliumbalans.

Således är urinproduktion kontinuerlig på nefronnivå, men utsöndring sker som diskreta miktionsevent.