Urinlukt varierar med koncentration, kost, läkemedel och patologi. Bestående stark lukt motiverar utredning.
Godartade orsaker
- Dehydration: Koncentrerad urin → stark ammoniaklukt.
- Mat: Sparris (svavelföreningar), vitlök, lökar, kaffe, korsblomsgrönsaker, fisk.
- Läkemedel/Tillskott: B-vitaminer (stark gul färg, lukt), antibiotika (penicilliner, sulfonamider), metformin, kolin.
- Högproteinkost/ketos: Ketoner → söt/fruktig lukt.
Patologiska orsaker
- UVI: Fälig, mustig eller söt lukt; ofta med dysuri, frekvens, brådskande, feber.
- Opålagd diabetes: Ketoner (fruktig) eller glukos (söt) i urin.
- Leversjukdom: Mustig/fetor hepaticus (trimetylamin).
- Metabola rubbningar: Ahornsirapssjukdom (förgrenade ketosyror), fenylketonuri (mustig).
- Fistel: Enterovesikal (avföringslukt), vesikovaginal.
- Urinretention/stas: Bakteriell överväxt i blåsan (neurogen blåsa, obstruktion).
När du ska söka läkare
- Lukt kvarstår >2–3 dagar trots hydrering och koständring.
- Åtföljs av dysuri, frekvens, brådskande, hematuri, flanksmärta, feber, ryggsmärta.
- Nytt läkemedel påbörjat.
- Känd diabetes med fruktig lukt (kontrollera ketoner).
Utredning
- Urinstatus (stickprov, mikroskopi), urinodling.
- Blodglukos, ketoner, njur-/leverfunktion vid indikation.
