Självklart är ett ormbett en form av djurbett. Ett tillräckligt allvarligt bett från vilket djur som helst – inklusive människor – kan vara farligt och utgöra skäl att söka vård. Skillnaden är att ett bett från en giftorm alltid är en medicinsk akutsituation. De flesta ormar är inte giftiga, men om man blir biten av en orm bör man så snabbt som möjligt ta sig till en akutmottagning. Om ormen visar sig vara giftig kan rätt motgift (antivenin) som ges i tid vara skillnaden mellan liv och död.
Ett bett från en giftig orm ser till en början ut som ett avrundat V format av små nålstick, med två tydliga huggtandsmärken i toppen. Smärta och svullnad uppstår därefter. Ett bett från en ogiftig orm ser också ut som ett avrundat V, men saknar huggtandsmärkena i toppen. Beroende på allvarsgrad kan ett djurbett ge allt från ytliga tandmärken och blåmärken till ett djupt eller gapande sår som blöder kraftigt.
Ett djurbett kan orsaka smärta och blödning direkt. Ett mindre djur- eller människobett ger oftast bara problem om det blir infekterat. Bett från vattenmokasiner, kopparhuvudormar och skallerormar ger omedelbar smärta och tydliga symtom, medan korallormens bett kan vara smärtfritt i början – symtomen kommer då först senare, vilket gör den extra farlig.
Även om ormen tros vara ogiftig är det viktigt att ta sig till en akutmottagning. Under tiden ska den drabbade hållas lugn och stilla, och det bitna stället ska hållas under hjärtats nivå. Lägg inte kalla kompresser på bettet, skär inte upp såret och försök aldrig suga ut giftet. Den drabbade ska inte heller få några läkemedel eller något via munnen annat än efter läkares ordination.
Vid ett vanligt djurbett ska en läkare kontaktas. Tvätta såret försiktigt med tvål och vatten och applicera tryck med en ren handduk för att stoppa blödningen. Lägg sedan på ett sterilt förband och höj den skadade kroppsdelen över hjärtats nivå – detta i motsats till vid ormbett. När läkaren sett till såret bör en antibiotikasalva appliceras varannan dag tills såret läkt.
För att undvika djurbitt är det bäst att inte ha kontakt med djur man inte känner, att inte hantera ormar alls och att bära långa stövlar och långa byxor när man rör sig i områden där ormar kan finnas. Vaccinera katter, hundar och illrar mot rabies, och se till att din egen stelkrampsvaccination är uppdaterad. Kastrering kan dessutom göra en hund mindre aggressiv. Kom också ihåg att hålla händer och andra utsatta kroppsdelar borta från munnen på en person som får krampanfall.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online