Med få undantag går rabies inte att bota. Därför är snabb behandling avgörande för att förhindra att en infektion utvecklas efter ett djurbett. Rabies smittar oftast via bett från tama och vilda djur, bland annat katter, hundar, fladdermöss, rävar, illrar, kaniner och prärievargar.
Symtomen – som feber, huvudvärk, ångest, sömnlöshet och svårigheter att svälja – visar sig vanligtvis inte förrän några dagar innan döden inträffar. Inkubationstiden kan dessutom vara upp till ett år, vilket gör det extra viktigt att agera direkt efter ett bett.
Om du bor i ett område där det finns risk att bli biten av ett vilt djur, eller planerar att resa till ett land där rabies är vanligt förekommande, kan det vara klokt att överväga förebyggande vaccination. Detta ger kroppen skydd redan innan en eventuell exponering sker.
Har du blivit biten ska du omedelbart rengöra såret noggrant, eftersom detta kan skölja bort viruset innan infektionen hinner etablera sig. Tvål och vatten, eller en utspädd lösning av povidon-jod, kan minska risken för rabiesinfektion betydligt – något som bekräftas av den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC.
Nästa lämpliga steg är att testa djuret som bet dig. Om det går att fastställa att djuret är fritt från rabies slipper du genomgå en hel vaccinserie. Djur observeras vanligtvis i tio dagar för att se om tecken på rabies uppstår. Tester kan även utföras på hjärnan hos ett avlidet djur.
Går det inte att hitta och testa djuret rekommenderas normalt att du genomgår hela vaccinserien för säkerhets skull. Den första sprutan, som ges omedelbart, innehåller antikroppar mot rabiesviruset och hjälper till att förhindra en infektion innan kroppen hunnit bygga upp egen immunitet genom de efterföljande vaccinationerna.
Nästa fas i den totala serien om sex rabiesvaccinationer består av fem ytterligare injektioner i armen, som ges under en 28-dagarsperiod. Det är viktigt att alla doser tas vid rätt tidpunkt för att skyddet ska bli fullständigt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online