Ringorm, medicinskt kallad tinea, orsakas inte av en mask trots sitt namn, utan av olika arter av dermatofyter – en grupp svampar som livnär sig på keratin. Keratin är ett protein som finns i hud, hår och naglar hos både människor och djur, vilket gör att dessa svampar lätt etablerar sig just på dessa vävnader.
Nedan följer de tre vanligaste släktena av dermatofyter som står bakom ringormsinfektioner.
Släktet Trichophyton omfattar flera arter som kan ge upphov till olika former av ringorm, bland annat:
Microsporum canis är den vanligaste orsaken till ringorm hos katter och hundar. Infektionen kan enkelt överföras från sällskapsdjur till människor genom direkt kontakt, vilket kan leda till både tinea capitis och tinea corporis. Detta gör att husdjur är en viktig smittkälla, särskilt i familjer med barn.
Epidermophyton floccosum är framför allt förknippad med två infektionstyper:
Ringorm sprids på flera sätt: genom direkt hudkontakt med en smittad person eller ett djur, via föremål som handdukar, kammar, sänglinne och golvmattor, samt i fuktiga miljöer som simhallar och omklädningsrum där svampen trivs extra bra.
En typisk ringormsinfektion ger upphov till runda, röda och fjällande fläckar som ofta kliar. Fläckarna har en upphöjd, mer aktiv kant medan centrat kan verka friskare, vilket ger det karakteristiska ringformade utseendet som gett sjukdomen dess namn.
Lindriga fall kan ofta behandlas med receptfria svampdödande kremer, men kontakta vården om utslaget sprider sig, inte läker inom några veckor eller om hårbotten och naglar är drabbade – då krävs oftast receptbelastad behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online