Honungsbin är mästare på att samla nektar, men hur lyckas de egentligen transportera denna värdefulla skatt hem till bikupan? Svaret ligger i ett unikt och specialiserat organ som kallas honungsmage – även känt som växtmage eller crop.
Honungsmagen är en tunnväggig och uttöjbar säck som sitter i biets bakkropp, separat från den magen biet använder för sin egen näring. Detta innebär att arbetsbin kan samla stora mängder nektar utan att behöva äta den själva.
När ett bi upptäcker en blomma rik på nektar sträcker det sin långa, sugrörsliknande snabel ner i blomman och suger upp den söta vätskan. Nektarn samlas sedan i honungsmagen, som kan rymma nästan lika mycket vätska som biets egen kroppsvikt.
Väl i honungsmagen blandas nektarn med speciella enzymer som omedelbart börjar bryta ner de komplexa sockrarna till enklare former. Denna enzymatiska process är avgörande för att omvandla nektar till äkta honung och fortsätter under hela resan tillbaka till bikupan.
När biet återvänt hem överför det nektarn genom att spy upp den direkt i munnen på andra arbetsbin, en process som ofta kallas trofallaxi. Mottagarbina fortsätter att bearbeta nektarn med fler enzymer innan den placeras i vaxkakans celler.
För att förvandla nektarn till hållbar honung fläktar bina den med sina vingar, vilket gör att vatteninnehållet avdunstar tills fukthalten sjunker till omkring 17–18 procent. När honungen nått rätt konsistens försluts cellerna med ett tunt lager vax.
På så sätt fungerar honungen som ett näringsrikt förråd som ger kolonin energi under hela året, särskilt under vintermånaderna när inga blommor finns att hämta nektar från.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online