Så känner du igen olika fästingar – utseende och risker

Fästingar kan överföra sjukdomar till människor som i värsta fall leder till allvarlig sjukdom eller till och med dödsfall. Det finns många olika typer av fästingar, och enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC sprids fästingburna sjukdomar i USA framför allt av så kallade hårda fästingar (familjen Ixodidae). Att kunna skilja mellan de vanligaste arterna gör det lättare att bedöma riskerna efter ett fästingbett.

Generella kännetecken hos fästingar

Fästingar är spindeldjur och har fyra par ben, en kropp, ett litet huvud och inga antenner. De flesta fästingar är små – ofta mindre än fem millimeter långa. De borrar sig in i eller fäster sig vid djurs och människors hud medan de suger blod. Betten gör sällan ont, och det händer att värden inte märker fästingen förrän efter flera dagar. Kontrollera därför alltid huden noga efter vistelse utomhus i gräs och skog.

Amerikansk hundfästing (Dermacentor variabilis)

Den amerikanska hundfästingen kan överföra Rocky Mountain fläckfeber, en infektion som var livshotande innan antibiotika började användas som behandling. Fästingen är mörkt rödbrun och har röda åsar och fläckar på kroppen.

Svartbent fästing (Ixodes scapularis)

Den svartbenta fästingen, ibland kallad hjortfästing, kan sprida både anaplasmos och borrelia (Lyme disease). Den känns igen på sin ljusa, brungyllene kropp med en mörk oval fläck nära huvudet samt åtta svarta, raka ben.

Brun hundfästing (Rhipicephalus sanguineus)

Även den bruna hundfästingen kan överföra Rocky Mountain fläckfeber. Den har en karakteristisk honungsbrun färg och långa, raka ben. Till skillnad från många andra arter trivs den bra inomhus och kan etablera sig i hem och kennlar via hundar.

Lone Star-fästing (Amblyomma americanum)

Lone Star-fästingen kan orsaka ehrlichios hos människor och har även kopplats till överföring av borrelia. Den är rödbrun till färgen, och honan har en tydlig vit fläck mitt på ryggen som påminner om en stjärna – därav namnet.

Tänk på efter ett fästingbett

Oavsett art gäller samma grundregel: ta bort fästingen snabbt och helt, helst med en fästingplockare eller fin spetsig pincett. Sätt den så nära huden som möjligt och dra rakt uppåt utan att krossa djuret. Kontakta vården om du får ringformade hudutslag, feber, huvudvärk eller ledvärkar efter ett bett, eftersom tidig behandling minskar risken för komplikationer.