Fästingar är små, vinglösa parasiter som tillhör spindeldjuren och därför liknar små spindlar. De fäster sig i huden på både djur och människor för att suga blod. De flesta fästingbett märks inte alls, eftersom betten är smärtfria – många upptäcker inte ens att de blivit bitna förrän eventuella symtom uppstår.
Det finns mer än 850 olika fästingarter i världen, och ungefär 100 av dem kan överföra sjukdomar till människor. Fästingar trivs nästan överallt, men den vanligaste arten är så kallade rådjursfästingar, som ofta sprids via hjortdjur.
Fästingbett kan förebyggas genom att använda insektsavvisande medel. Följ alltid anvisningarna på förpackningen, särskilt när medlet ska användas på barn. Observera att vissa medel endast får appliceras på kläder och inte direkt på huden, så läs instruktionerna noggrant.
Använd gärna ett medel med lägre koncentration när du skyddar barn, och applicera aldrig medel på små barns händer, eftersom de ofta stoppar händerna i munnen. När ni kommer in från utevistelsen bör medlet tvättas av med tvål och vatten. Bär dessutom, när det är möjligt, ljusa kläder som täcker armar och ben – då syns fästingarna lättare och det blir svårare för dem att nå huden.
Fästingar lever framför allt i skogsområden, varma klimat samt i buskar och högt gräs. Där du ser rådjur, möss och andra djur som rör sig i skogsmark finns oftast även fästingar i närheten.
Fästingar rör sig långsamt och kan endast förflytta sig längre sträckor genom att fästa sig på en människa, fågel eller ett annat djur. Det är på detta klassiska sätt som fästingar till slut hamnar i någons trädgård.
Fästingar kan överföra flera sjukdomar till människor. De två mest kända är borrelia (Lyme disease) och Rocky Mountain fläckfeber. En fästing behöver tid på sig för att fästa sig ordentligt och suga blod. Normalt krävs det 36–48 timmar innan borreliabakterien, en spiroket, hinner överföras till värdens blodomlopp.
Rocky Mountain fläckfeber orsakas i stället av bakterien Rickettsia rickettsii. Fästingar blir bärare av dessa sjukdomar genom att suga blod från infekterade gnagare och andra smådjur.
De flesta fästingbett är smärtfria och orsakar inga symtom alls. I vissa fall kan dock besvär uppstå som en reaktion på fästingens salivsekret. Vanliga symtom inkluderar feber, huvudvärk, influensaliknande känsla, ledvärk, trötthet, muskelvärk och muskelsvaghet.
Det finns även hudreaktioner som kan tyda på ett fästingbett, exempelvis varfyllda knutor och förhärdningar i huden. I mycket ovanliga fall kan ett fästingbett även leda till förlamning.
Ett fästingbett kan ofta behandlas hemma, men du kan även söka medicinsk vård. Det viktigaste är att fästingen tas bort från huden så snart som möjligt. Om du är osäker på hur detta görs på rätt sätt, kontakta vården.
Din vårdgivare avgör vilken behandling som passar bäst utifrån typen av fästing, hur länge den suttit kvar i huden och vilka symtom du har. Grundläggande behandlingar innefattar rengöring av bettet, antibiotikakräm, antihistaminer mot klåda samt i vissa fall antibiotika i tablettform.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online