Fästingar är blodsugande parasiter som tillhör spindeldjuren – en grupp leddjur som även omfattar spindlar, kvalster och skorpioner. De fäster sig på människor och djur för att suga blod och trivs i skogsmark, buskage och högt gräs. Eftersom de håller sig nära marken kan de lätt ta sig på förbipasserande värdar. En fästing kan fästa på vilken del av kroppen som helst, men föredrar ofta varma och fuktiga ställen som armhålor, ljuskar och hårbotten.
Ett enda bett kan räcka för att en fästing överför sjukdom till människan. Det sker antingen genom utsöndring av gifter eller genom överföring av mikroorganismer. Flera fästingburna sjukdomar finns världen över, bland annat borrelia (Lymes sjukdom), Rocky Mountain fläckfeber, Colorado-fästingfeber och fästingsvagghet.
Borrelia är den vanligaste fästingburna sjukdomen i världen. Den är särskilt utbredd i Wisconsin och Minnesota samt längs den mellantlantiska kusten i USA, men har rapporterats i samtliga sammanhängande delstater. Sjukdomen orsakas av spiroketbakterier, som fästingen inte föds med utan får i sig när den suger blod från infekterade gnagare. Fästingen behöver tid på sig för att fästa ordentligt – det tar vanligtvis mellan 36 och 48 timmar innan bakterierna överförs till människan.
Typiska symtom är en röd, ringformig rodnad runt bettet, feber, huvudvärk, trötthet, ledvärk och influensaliknande besvär. Cirka 10 procent av obehandlade personer utvecklar senare svullna leder, hjärtproblem, artrit och stickningar i armar och ben.
Rocky Mountain fläckfeber förekommer främst i södra centrala USA och längs de sydliga kustområdena. Efter ett bett utvecklas feber och influensaliknande symtom, vanligtvis 4 till 10 dagar efter smittotillfället. Sjukdomens kännetecken är ett hudutslag som börjar på handleder och anklar och därefter sprider sig till resten av kroppen – dock oftast inte ansiktet. Utslaget visar sig normalt inom de två första veckorna av sjukdomsförloppet.
Denna virussjukdom finns främst i Klippiga bergens delstater, som Colorado, Nevada och Kalifornien. Symtomen är huvudvärk, feber och allmän sjukdomskänsla. De brukar visa sig 3 till 6 dagar efter bettet och vara i 5 till 8 dagar, varefter de oftast försvinner av sig själva.
Fästingsvagghet har förekommit i USA, men de flesta fall inträffar i Australien. Huvudsymtomet är muskelsvaghet som kan utvecklas till förlamning. Besvären uppstår vanligtvis 5 till 6 dagar efter att en honfästing fastnat i huden. Barn drabbas oftast, eftersom nervgifterna i fästingens saliv påverkar dem extra. Att avlägsna fästingen är den enda boten, och tillfrisknandet sker då vanligtvis snabbt.
I Sverige och övriga Europa är TBE (fästingburen encefalit) en av de allvarligaste fästingburna sjukdomarna. Viruset kan overföras redan inom några minuter efter bettet och kan orsaka hjärninflammation med feber, huvudvärk och i värsta fall långvariga neurologiska besvär. Vaccination rekommenderas för personer som ofta vistas i riskområden, framför allt i kust- och skärgårdsregioner i Mellansverige.
Ett fästingbett kan hanteras antingen med egenvård eller medicinsk vård. Ta bort fästingen så snart som möjligt med pincett eller fästingplockare. Greppet ska tas så nära huden som möjligt och fästingen dras rakt ut utan att krossas. Är du osäker på hur du ska göra, kontakta vården.
Läkaren bedömer behandlingen utifrån fästingens typ, hur länge den suttit kvar och vilka symtom du har. Vanlig grundbehandling innebär rengöring av bettet, antibiotikakräm, antihistaminer (exempelvis Benadryl) mot klåda samt i vissa fall antibiotika i tablettform. Sök alltid vård om du utvecklar ringformig rodnad, feber eller andra besvär efter ett fästingbett.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online