Tourettes syndrom är en neurologisk störning som kännetecknas av tics – ofrivilliga, upprepade rörelser eller ljud. Koprolali, ett tic som innebär ofrivilligt svordomsprat, är en av de mest kända aspekterna av Tourettes syndrom, men det finns många olika typer av tics. Tourettes syndrom debuterar normalt i barndomen.
Tourettes syndrom innebär upprepade ofrivilliga handlingar som kallas tics. Tics kan vara antingen enkla eller komplexa.
Enkla motoriska tics är kortvariga rörelser som involverar få muskelgrupper. Blinkningar, grimaser, snörvningar, skalliknande ljud och ryckningar med axlarna är exempel på enkla motoriska tics. Komplexa tics, som att hoppa eller göra grimaser samtidigt som man rycker på axlarna, engagerar flera muskelgrupper.
Ticens svårighetsgrad når vanligtvis sin topp i tonåren, även om tics kan uppträda eller försvinna när som helst. Cirka 10 procent av patienterna har ett progressivt förlopp som fortsätter in i vuxen ålder.
Även om tics är ofrivilliga kan de ibland undertryckas eller kamoufleras. Detta skapar dock ofta en obehaglig inre spänning, och tics tenderar att återkomma med förnyad styrka efter en period av undertryckande.
Tourettes syndrom är ofta förknippat med flera andra tillstånd, bland annat adhd (attention deficit hyperactivity disorder), tvångssymptom, depression och ångest.
En diagnos av Tourettes syndrom ställs vanligtvis när både motoriska tics och vokala tics har förekommit under minst ett år, med debut före 18 års ålder. Många personer med lindriga symtom söker aldrig vård, vilket innebär att tillståndet sannolikt är underdiagnostiserat.
De flesta tics kräver ingen behandling. Flera neuroleptiska läkemedel kan vara effektiva för att minska svåra eller funktionsnedsättande tics, men de har också biverkningar som viktuppgång och kognitiv slöhet. Psykoterapi kan dessutom hjälpa patienter att hantera sitt tillstånd och förbättra sin livskvalitet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online